Personer med synnedsättningar inhämtar information om gatumiljön genom att se tydliga kontraster mellan olika material, uppfatta olika ljud eller känna olika ytstruktur och föremål med den vita käppen. För att kunna orientera sig behövs någon form av ledning. Ledstråk bildar en obruten kedja från start till mål.
Ledstråk ska i första hand utgöras av naturliga avgränsningar som fasad, kant, räcke med underliggare eller beläggning av olika ytstrukturer. I de fall naturliga ledstråk inte finns eller går att anordna kan det vara nödvändigt att anlägga ledstråk med hjälp av taktila plattor. Det är bara på hållplatser som prefabricerade ledstråk används som generell lösning men även i torgmiljöer eller på stora öppna platser kan anlagda ledstråk behövas.
Prefabricerade ledstråk
Prefabricerade ledstråk ska utformas så att de ger både taktil och visuell kontrast mot omgivande ytor. Vågformade plattor ska användas och omges med en slät, hinderfri yta på 0,7 meter på vardera sida. Ljushetskontrasten ska vara minst 0,40 enligt NCS mellan ledstråket och omgivande ytor.
I korsningspunkten mellan två stråk, eller andra platser där valsituation uppstår, läggs en kvadratisk valpunkt i samma bredd som stråket. I valpunkten används släta plattor med täta fogar för att ge en riktigt slät yta som kontrast till den räfflade ledytan.
Ledstråket bör vara axelbrett för att fungera tillfredställande.
Avslutning av stråken sker genom att leda fram till fasta referenser i form av naturliga ledstråk som mur, hinderfri fasad etc.
Ledytor får inte läggas i ytor som är avsedda för cykeltrafik eller fordonstrafik.
På hållplatser anläggs ledstråk för att identifiera påstigningspunkten och för att underlätta orienteringen till anslutande övergångsställen/passager. Detaljer redovisas i standardritningarna för hållplatser, se länkar till höger på sidan.
Taktila pollare, alternativt kontrastmarkerade pollare, kan i vissa fall användas för att ge vägledning där det är svårt att uppnå detta på annat sätt.
