Det finns olika typer av hastighetsbegränsande åtgärder där vägbulor är den mest effektiva åtgärden för att få bilister att sänka farten.
På gator som trafikeras av bussar i linjetrafik ska vägbulor anpassade för kollektivtrafik väljas. Utformningen av dessa vägbulor klarar högt ställda trafiksäkerhetskrav samtidigt som de ger en säker arbetsmiljö för yrkestrafiken.
Utformning
Vägbulor/förhöjda överfarter kan byggas upp med betongmarkplattor, till exempel SPIKMA guppelement eller med ramper av asfalt eller fiberbetong. Tvärgående kantstöd i övergången mellan ramp och platå ska undvikas då de orsakar buller och vibrationer, både för de omkringboende och för bilisterna. Vägbulor/förhöjda överfarter kan också byggas upp med fiberbetong.
Följande typer av vägbulor/förhöjda överfarter finns:
- Vägbula med betongmarkplatta – Normalutförande (standardritning 4502)
- Vägbula smal kollektivtrafikanpassad (standardritning 4503)
- Förhöjd passage på gator med och utan busstrafik – Utformning (standardritning 4504)
- Förhöjd passage på gator med och utan busstrafik – Material (standardritning 4505)
- Förhöjd passage i korsning – Utformning (standardritning 4506)
- Vägbula med betongmarkplatta, kollektivtrafikanpassad – Lång avfartsramp (standardritning 4507)
Bredd
Vägbulans bredd beror på vägens bredd (se mer under rubriken Ränndalar nedan). Betongelementen, som standardvägbulan i regel byggs upp av, har en bredd på 0,3 meter. Standardritning 4502 – Vägbulor av byggelement, visar utförandet.
Vägbulebredder mellan 4,2 och 5,3 meter ska inte utföras, då sådana lösningar leder till tveksamheter i mötessituationer.
När det finns kantstensparkering med frekvent biluppställning kan vägbulan avslutas i linje med parkeringens ytterkant, vanligtvis 2 m ut från kantstenen.
Ramper
Rampens lutning ska räknas relativt gatans lutning och inte relativt horisontalplanet, så kallad resulterande lutning.
Vägbulor bör inte sättas i brantare lutning än 5%.
Sidorefuger
Utgångsläget för antalet sidorefuger vid vägbulor beror på gatans bredd, enligt tabellen nedan. När det finns kantstensparkering dygnet runt kan refuger väljas bort. På gator som bara har en sidorefug läggs den på den sidan som har gångbana. I lutningar mellan 2,5-5% sätts dock refugen på den sida där trafiken har nedförsbacke.
Refugerna görs med bredden 1,0, 1,2, 1,5 och 2,0 meter, beroende på fordonsmängd och körbredd över vägbulan enligt tabell ovan. Refugens totallängd ska vara cirka 3 meter. Den raka delen av kantstenen ska vara 2,0 meter, så att passbitar undviks.
Ränndalar
Ränndal benämns det utrymme mellan befintligt kantstöd och sidorefug alternativt vägbula. Om vägen saknar kantsten byggs vägbulan ända ut till vägkant utan ränndal. Ränndalsbredden, lika på båda sidor om vägbulan, bör hamna inom intervallet 0,3-0.6 m. Detta är tillräckligt stort utrymme för att tillgodose vattenavrinning men så smalt att det inte uppfattas som ett cykelfält.
Vid anläggningar av sidoförskjutningar kan det vara aktuellt med bredare ränndalar. Bredden kan då vara 1 meter till 1,5 meter som möjliggör passage av cykel. Se mer under 3JB Sidoförskjutningar.
Om den totala bredden mellan befintligt kantstöd överstiger 9,4 m (0,6+2+4,2+2+0,6) och möte på vägbulan inte är önskvärt minskas körbanebredden genom ökning av sidorefugernas bredd.
Exempel
Utmärkning av vägbulor
Vägbulor ska utmärkas med markeringsskärmar enligt ritning -8501. Markeringsskärmarna placeras enligt ritning -4502 eller mitt på vägbulans sidorefug om sådan finns.
Utanför rek-30 område ska utmärkningen vid farthindret kompletteras med vägmärke A9 ”Varning för farthinder” ca 5-75 m innan vägbulan, så att god synbarhet uppnås.
Ramper markeringsmålas med två rader vita rutor 0,5 x 0,5 m i schackmönster. Om ena raden blir längre än den andra, ska den raden med flest rutor markeras längst ned på rampen. Vid ramplängder större än 1 m placeras farthinderrutorna i nedre delen av rampen. Vid enkelriktad trafik eller om mittlinje finns målas enbart påfartsrampen.
Hastighetsdämpande åtgärder för cykel ska undvikas
Det finns i dagsläget inga kända lösningar som på ett effektivt och trafiksäkert sätt fungerar hastighetsdämpande. Förhöjningar riskerar att bli en trafiksäkerhetsrisk och bullerremsor har inte någon uppmätt effekt på varken hastighet eller väjningsbeteende. Avvikande material på cykelbanan i försök att uppmärksamma korsande flöden ska inte heller användas.
