För att en gångbana ska vara tillgänglig för alla är det viktigt att varken längs- eller tvärlutningen blir för stor.

För lutningskrav i anslutning till korsningspunkter se 3GG Detaljutformning passage

För nivåskillnader i anslutning till byggnader, se 3BE Ramp.

Längslutning

För att uppnå god tillgänglighet bör gångbanor utformas med en längslutning på högst 2%. På platser där topografin gör detta svårt ska en lutning på upp till 4% eftersträvas. Vid större lutningar än så begränsas tillgängligheten för människor med nedsatt rörelseförmåga betydligt. Utformningen ska alltid sträva efter så goda förutsättningar som möjligt för gående. Det kan till exempel vara motiverat att pröva alternativa lösningar för att hantera höjdskillnader.

Vid stora nivåskillnader kan räcken och vilplatser behövas. Mot branta slänter, där det finns risk för avåkning, kan även avåkningsskydd med uppstickande kantstöd eller mittföljare på räcke behövas, se standardritning 6580. Se vidare 3ME Soffor och sittplatser.

Nedan ges en indikation på hur gående påverkas av olika lutningar.

Tvärfall

Gångbanans tvärfall bör vara 1,5 %. På gångbanor med större längslutning kan det vara aktuellt att minska tvärfallet med hänsyn till personer med nedsatt rörelseförmåga.

På hållplatsplattform för buss eller spårvagn gäller samma krav på tvärfall som för gångbana. Tvärfallet på plattformen ska lutas bort från körbanan/spåren om möjligt.