Behov av cykelbana
För att skapa en god framkomlighet, trygghet och säkerhet är grundprincipen att cykel ska kunna färdas på egen bana. Cykel i blandtrafik kan övervägas:
- vid låga biltrafikflöden,
- där bristen på utrymme gör det omöjligt att anlägga en separat cykelbana.
Där trygghet och säkerhet är särskilt viktigt kan en cykelbana dock behövas trots låga fordonsflöden, till exempel i anslutning till skolor.
För cykling i blandtrafik krävs att gatumiljön utformas så att motorfordon håller låg hastighet, max 30km/h.
Val av bantyp
Vilken typ av cykelbana som behövs beror dels på mängden cyklister, dels på hur många gående som finns på platsen.
Kombinerad gång- och cykelbana
Kombinerade gång- och cykelbanor kan övervägas:
- vid låga gång- och cykelflöden, framför allt i ytterområden och industriområden.
- i undantagsfall vid lite högre flöden till exempel i trånga befintliga miljöer, vissa parker mm.
Kombinerade gång- och cykelbanor är inte lämpliga nära fasader med entréer.
Val av dubbelriktad eller enkelriktad bana
På gator där det finns behov av cykelbanor på båda sidor kan de utformas antingen som enkel- eller dubbelriktade banor. Avgörande för valet är de lokala förhållandena och möjligheten att skapa kontinuitet och logik i nätet. Generellt sett ska enkelriktade banor eftersträvas i tätare stadsmiljöer. Stor hänsyn ska tas till anslutande cykelbanor.
Dubbelriktade cykelbanor är lämpliga i fall där det är glest mellan korsningarna, till exempel på huvudgator med långsträckta mittbarriärer.
Övergång mellan enkelriktade och dubbelriktade cykelbanor ska utformas tydligt och kompletteras med symboler på cykelbanan. Detta gäller även där cykelbanan börjar/slutar. Läs mer i avsnitt 3NE Vägmarkering.
För enkelriktade cykelbanor krävs lokal trafikföreskrift samt utmärkning med vägmärke C1 ”Förbud mot infart med fordon” vid varje anslutning/korsning.
Cykelfält
Cykelfält används endast i undantagsfall på grund av ökad olycksrisk. Cykelfältslösningar ska utredas och bedömas särskilt.