Vid val av markbeläggning finns flera faktorer att beakta.
Ur trafikantperspektiv:
- Tillgänglighet
- Trafiksäkerhet
- Utseende/upplevelse/helhetsintryck
Ur drift- och underhållsperspektiv:
- Hållbarhet
- Renhållning
- Lagerhållning/framtida behov
- Ekonomi
Anvisningar för markbeläggningar i centrala Göteborg finns samlade i policyn ”Stadens golv”.
Markbeläggning för gångtrafik
Gångytor ska vara jämna och halkfria så att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan ta sig fram och så att personer med rullstol kan förflytta sig utan hjälp. Släta ytor/stråk på gatstensytor kan ordnas med hjälp av gångbanehallar, sågad och krysshamrad smågatsten och krysshamrade granitplattor.
Naturlig ledning ska eftersträvas men där det inte är möjligt kan prefabricerade ledstråk användas, se 3BC Ledstråk.
En tydlighet i materialvalen är viktigt för personer med nedsatt syn. Rätt använt kan kontraster stödja orienterbarheten medan vissa typer av mönster kan uppfattas som ett hinder.
Markbeläggning för cykeltrafik
Cykelbanor ska beläggas med asfalt.
I korsningspunkter är det särskilt viktigt att särskilja ytor för gående och cyklister. Cykelbanans ytskikt ska vara genomgående och inte brytas med vare sig gångbanans ytskikt eller något annat material. Korsningspunkten ska förses med cykelsymbol.
Avvikande material på cykelbanan, i försök att uppmärksamma korsande flöden, dämpa hastighet eller annat, ska inte användas.
Markbeläggning för kollektivtrafik
Körbanor i platsgjuten betong kan användas vid hårt trafikerade hållplatser, se 12BF1 Materialval. Hållplatsytor beläggs vanligen med speciell marksten i betong, se 12KB Markbeläggningar (gatsten och betong).
På hållplatser som beläggs med marksten sätts kantstöd i bakkanten på plattformen.
Markbeläggning i refuger mm
- Gångytor på refuger ska ha samma ytskikt som närliggande gångytor har.
- Ytor där inga trafikanter ska vistas kan förses med mindre gångvänligt material, såsom små- eller storgatsten.
Markbeläggning i skiljeremsa / utrustningsremsa
En skiljeremsa är ofta över 0,5 m bred och därmed bredare än en skiljelinje. För ytskikt i skiljelinje, se avsnitt 3CC Separering cykeltrafik.
Skiljeremsor upp till två meter hårdgörs i normalfallet med granit, betong eller asfalt. Val av material görs med hänsyn till omgivningen och var i staden det är. Inom vallgraven, stenstaden och övriga kulturhistoriskt intressanta områden används till exempel i första hand gatsten i skiljeremsa. Se vidare ”Stadens golv”.
Släta ytskikt ska användas där remsan möbleras eller regelmässigt används av gående. Används smågatsten ska denna vara sågad och krysshamrad.
Gräsyta/ev. ängsyta kan övervägas vid långa remsor som är mer än 2 m breda. Driftaspekterna är särskilt viktiga att ta hänsyn till innan gräsyta väljs (gräsytor är skötselintensiva, kostnadsdrivande).
Grusmaterial används enbart i särskilda fall exempelvis vid befintliga trädrader vars förutsättningar för syre och vatten behöver förbättras. Vid användning är det viktigt att se till så att materialet inte sprids till eventuellt närliggande gång- och cykelbanor. Eventuell användning av grusmaterial ska samrådas med stadsmiljöförvaltningen.
