Vid nyplanering är det viktigt att i första hand utforma den fysiska miljön så att personer kan orientera sig och ledas via husfasader, murar, kanter mm. Kontrastmarkeringar används som komplettering när naturlig ledning inte är möjlig.

Kontrastmarkering utförs dels för att underlätta orienteringen för personer med nedsatt syn och dels för att uppmärksamma oskyddade trafikanter på hinder. Särskilt viktigt är det att kontrastmarkera hinder som kan innebära olycksfallsrisker, till exempel trappor och stolpar i gångytor.

Kontrast som ledning i vardagen

För att underlätta orienteringen för personer med nedsatt syn längs gångstråk och över platser behöver ofta kontrasterande material användas i ytskikt. Mest fördelaktigt är om det går att kombinera denna kontrast med taktila ledstråk.

Kontrastmarkering av hinder i gångytor och cykelbanor

Hinder i gångytor får som regel inte förekomma. Där det är omöjligt att undvika, såsom i befintliga trånga miljöer, ska eventuella hinder som inte går att flytta kontrastmarkeras eller märkas ut på annat sätt. Kontrastmarkering kan ske på olika sätt. Skyltstolpar mot körbanekant förses med reflexrör. Övriga befintliga hinder i gångytorna som inte kan flyttas kontrastmarkeras med reflexband. De reflexband/kontrasttejper som finns på marknaden har visat sig ha begränsad hållbarhet och livslängd varför en återhållsamhet ska tillämpas. Markering med kontrasttape sker endast av hinder som inte kan förväntas. Till exempel markeras inte belysningsstolpar som står i linje med gångbanans ytterkant. För val av ny möblering och utrustning tillämpas medveten färgsättning som metod för att få tillräcklig kontrastskillnad enligt principerna som beskrivs i riktlinjedokumenten Stadens Möbler. När det inte är möjligt beställs utrustningen med kontrastmarkering från fabrik. Material och placering av kontrastmarkering redovisas i standardritning.

Läs mer om riktlinjerna i dokumentet Stadens Möbler och i kapitlet [insert page=’2898′ display=’link’]

Kontrastmarkering av trappor

Kontrastmarkering av trappor ska enligt Boverkets föreskrifter ske vid trappnos på det första och sista steget i varje trapplopp. För att säkerställa hållbarhet ska kontrastmarkeringar beställas från fabrik vid anläggning av nya trappor. Typ och placering av kontrastmarkering framgår av standardritning 6590.
Kontrastmarkering av allmänna trappor ska alltid göras. Kontrastmarkering av naturstenstrappor görs i första hand genom borrning och utbyte till vit sten i runda punkter. Trappor i betong kontrastmarkeras med reflekterande vit färg som halksäkras. Observera att olika föreskrifter gäller beroende på om trappan är kopplad till kvartersmark som tex stationsmiljö eller allmän plats. Hänsyn ska alltid tas till att eftersträva en enhetlighet i området som planeras.

Kontrastmarkering av plattformskanter

Kontrastmarkering av plattformskant på hållplatser sker med signalvit betongplatta enligt standardritningar för hållplatser.

Vid sättning av gatsten är det viktigt att vara noga med fogriktningar och mönstersättningar. Felaktigt satt gatsten och undermåliga fogar ger en sämre hållbarhet och kan ge ett oroligt intryck där fogarna svajar fram och tillbaka. Fogar ska vara välfyllda, hållbara och funktionella över tid för att ge långsiktigt hållbara ytor. En mindre noggrant satt yta kan utseendemässigt skilja sig från en angränsande gammal yta på ett icke önskvärt sätt. Raksättning av smågatsten i mer än tre rader bör ske i förband med tvärgående fogar.

Ny och gammal gatsten

Där så är möjligt ska gammal sten användas. Större gångytor med sten får byggas med ny smågatsten och med nya gångbanehallar. Vid mindre kompletteringsarbeten i gammal sten av röd-brun-grå typ får ej ny/begagnad sten av ljusgrå typ användas. Om inte sten av rätt färg kan levereras måste brytning ske av ett samlat parti på ett ej iögonfallande ställe. Den brutna ytan sätts då med ny sten eller plattläggs allt efter vad planen föreskriver.

Vid val av markbeläggning finns flera faktorer att beakta.

Ur trafikantperspektiv:

• Tillgänglighet
• Trafiksäkerhet
• Utseende/upplevelse/helhetsintryck

Ur drift- och underhållsperspektiv:

• Hållbarhet
• Renhållning
• Lagerhållning/framtida behov
• Ekonomi

Anvisningar för markbeläggningar i centrala Göteborg finns samlade i policyn ”Stadens golv”.

Markbeläggning för gångtrafik

Gångytor ska vara jämna och halkfria så att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan ta sig fram och så att personer med rullstol kan förflytta sig utan hjälp. Släta ytor/stråk på gatstensytor kan ordnas med hjälp av gångbanehallar, sågad och krysshamrad smågatsten och krysshamrade granitplattor.

Naturlig ledning ska eftersträvas men där det inte är möjligt kan prefabricerade ledstråk användas, se 3BC Ledstråk.

En tydlighet i materialvalen är viktigt för personer med nedsatt syn. Rätt använt kan kontraster stödja orienterbarheten medan vissa typer av mönster kan uppfattas som ett hinder.

Markbeläggning för cykeltrafik

Cykelbanor ska beläggas med asfalt.

I korsningspunkter är det särskilt viktigt att särskilja ytor för gående och cyklister. Cykelbanans ytskikt ska vara genomgående och inte brytas med vare sig gångbanans ytskikt eller något annat material. Korsningspunkten ska förses med cykelsymbol.

Avvikande material på cykelbanan, i försök att uppmärksamma korsande flöden, dämpa hastighet eller annat, ska inte användas.

Markbeläggning för kollektivtrafik

Körbanor i platsgjuten betong kan användas vid hårt trafikerade hållplatser, se 12BF1 Materialval. Hållplatsytor beläggs vanligen med speciell marksten i betong, se 12KB Markbeläggningar (gatsten och betong).

På hållplatser som beläggs med marksten sätts kantstöd i bakkanten på plattformen.

Markbeläggning i refuger mm

• Gångytor på refuger ska ha samma ytskikt som närliggande gångytor har.
• Ytor där inga trafikanter ska vistas kan förses med mindre gångvänligt material, såsom små- eller storgatsten.

Markbeläggning i skiljeremsa / utrustningsremsa

En skiljeremsa är ofta över 0,5 m bred och därmed bredare än en skiljelinje. För ytskikt i skiljelinje, se avsnitt 3CC Separering cykeltrafik.

Skiljeremsor upp till två meter hårdgörs i normalfallet med granit, betong eller asfalt. Val av material görs med hänsyn till omgivningen och var i staden det är. Inom vallgraven, stenstaden och övriga kulturhistoriskt intressanta områden används till exempel i första hand gatsten i skiljeremsa. Se vidare ”Stadens golv”.

Släta ytskikt ska användas där remsan möbleras eller regelmässigt används av gående. Används smågatsten ska denna vara sågad och krysshamrad.

Gräsyta/ev. ängsyta kan övervägas vid långa remsor som är mer än 2 m breda. Driftaspekterna är särskilt viktiga att ta hänsyn till innan gräsyta väljs (gräsytor är skötselintensiva, kostnadsdrivande).

Grusmaterial används enbart i särskilda fall exempelvis vid befintliga trädrader vars förutsättningar för syre och vatten behöver förbättras. Vid användning är det viktigt att se till så att materialet inte sprids till eventuellt närliggande gång- och cykelbanor. Eventuell användning av grusmaterial ska samrådas med stadsmiljöförvaltningen.

För underlätta skötsel välj det material som har minst behov av drift- och underhåll och med längst livslängd. Materialövergångarna ska vara funktionella och minimera behovet av drift- och underhåll.

I Göteborg används främst fyra olika typer av busshållplatser – bussficka, dubbel stopphållplats, enkel stopphållplats och mittförlagda hållplatser. Val av hållplatstyp ska bland annat ske med hänsyn till turtäthet, biltrafikmängder och cykeltrafikmängder. Passager i anslutning till hållplatser ska alltid hastighetssäkras.

Hållplats i direkt anslutning till kantstenen, så kallad körbanehållplats, som innebär att bussen stannar i körbanan ska generellt undvikas.

Busshållplatser i branta längslutningar ska undvikas så att angöring vid halt väglag samt av- och påstigning ska kunna ske på ett säkert sätt.

Utrustning ska utföras i enlighet med standardritningarna som finns under ritningar. För materialval, se 3KA Markbeläggning.

När hållplatsen ligger i anslutning till en körbana eller cykelbana behöver den hinderfria bredden beaktas, se vidare 3CB Utrymme cykeltrafik och 3DA Utrymme fordonstrafik .

Det är viktigt att hållplatsytan dimensioneras med tillräckligt utrymme för väntande resenärer.

Tillgängligheten till/från och på hållplats ska säkerställas. För ledstråk på och i anslutning till hållplats, se 3BC Ledstråk.

Bussficka

Bussfickor används främst på huvudvägnätet då biltrafiken behöver ha god framkomlighet.

Se standardritning 3594.
För utformning och möblering av plattform se standardritning 3595.

Enkel stopphållplats

En enkel stopphållplats stannar upp trafiken i bussens körriktning (ej i motsatt körriktning) då bussen står på hållplatsen. Hållplatstypen kan användas på gator med trafikmängder upp till 6000 ÅMVD.

• Längsgående refug ska skilja körbanorna åt längs hela hållplatsen för att förhindra omkörning.
• Låg fordonshastighet behöver säkerställas i anslutning till/genom hållplatsen.
• Längsgående refug ska vara minst 2 meter bred vid passager.

Se standardritning 3594.
För utformning och möblering av plattform se standardritning 3595.

Dubbel stopphållplats (timglashållplats)

En dubbel stopphållplats stannar upp trafiken i båda körriktningarna då bussen står på hållplatsen

Hållplatstypen kan användas på platser där tillräckligt utrymme för enkel stopphållplats saknas men är olämpligt om:

• cykeltrafiken på körbanan är omfattande
• biltrafikflödet är över 3500 f/d (ÅMVD)
• busstrafiken är tät

Det är viktigt att säkerställa en låg fordonshastighet i anslutning till/genom hållplatsen. Utrymme för utryckningsfordon vid sidan om hållplatsen måste beaktas. Utformningen ska ske i samråd med Räddningstjänsten. För kontakt se kompetens ”Räddningstjänsten”

Se standardritning 3594.
För utformning och möblering av plattform se standardritning 3595.

Mittförlagda hållplatser

Mittförlagda hållplatser används när kollektivtrafiken har separata körutrymmen.

För utformning och möblering av plattform se standardritning 3595.

Principsektion för mittförlagd busshållplats.

En genomtänkt, logisk och enhetlig utformning av gaturummet blir både estetiskt tilltalande och enkel att uppfatta. Val av material utgör en viktig del i att skapa och bibehålla stadens karaktär. Inom olika delar av staden finns därför olika behov och mål. Av kartan nedan framgår vilka delar som tillhör centrala Göteborg och hur de är uppdelade enligt policyn ”Stadens golv”.  

Centrala staden delas upp i nedanstående områden och delområden.

Inom Vallgraven:

1. Inom Vallgraven öster
2. Inom Vallgraven väster

Haga:
3. Haga

Stenstaden:
4. Långgatorna
5. Linnéstaden
6. Annedal, Landala, nedre Johanneberg
7. Vasastaden, Lorensberg
8. Heden
9. Stampen

Övriga centrala staden:
10. Gårda
11. Gullbergsvass
12. Lindholmen
13. Lundbyvassen
14. Frihamnen
15. Ringön
16. Kvillebäcken

Vägutrustningsplaner

Flertalet vägmärken kräver, för dess juridiska giltighet, att en lokal trafikföreskrift (LTF) utfärdas. Lokala trafikföreskrifter är de trafikregler som inte är generellt beskrivna i lag. Det gäller till exempel huvudleder och väjningsregler, påbjuden körriktning, förbud för fordon av visst slag och parkeringsregler. Dessa ska redovisas och presenteras i vägutrustningsplaner (VU-planer). Läs mer om LTF:er i 2JA Lokala trafikföreskrifter (LTF).

Vägutrustningsplanen ska stämplas och signeras av stadsmiljöförvaltningens representant, se kompetens ”Vägutrustning” och ”Vägvisning”.

Signerade vägutrustningsplaner ska finnas innan arbetet startar.

Minst 8 veckor före vägmärket planeras att sättas upp ska vägmärken avropas till funktionsbrevlådan för vägutrustning, se Kompetens ”Vägutrustning”. Vid sommar och jul är det uppehåll i Trafiksamrådet och vägmärken behöver avropas tidigare än 8 veckor före. Alla planerade förändringar av befintliga lokala trafikföreskrifter måste tas upp i Trafiksamrådet för samråd med bland annat polisen.

Fem dagar före planerad skyltsättning ska meddelande skickas till funktionsbrevlådan Kompetens ”Vägutrustning” om vilket vägmärke som ska sättas upp samt vilket datum.

Vägutrustningsplanen upprättas med trafik- och utformningsförslaget/trafik- och gestaltningsförslaget som grund och ska tydligt visa utformningen avseende vägmarkering, vägmärken, vägvisning, gatunamn, belysningsstolpar, trafiksignaler och väganordningar.

Läs mer om VU-planens upprättande i dokumentet ”Vägutrustningsplan-Arbetsgång”.

En godkänd och signerad VU-plan har tre funktioner:

• Beslutsunderlag för LTF:er via Trafiksamrådet
• Underlag för upphandling och utförande/genomförande
• Underlag till VU-kartverket

Ritningar

Ritningen ska vara i skala 1:100, 1:200,1:400, i undantagsfall skala 1:1000 vid stora okomplicerade ombyggnader.

För generella regler för upprättande av ritningar se 12CE Ritningar.

Det ska tydligt framgå vad som är nytt och vad som är befintligt genom en skillnad i färgsättning samt beskrivningar i teckenförklaringen.

DWG-filen ska följa nedanstående krav, se ritningsmall ”VU-kartan.dwt” i 12CE Ritningar.

Vid större projekt som inte ryms inom planen behöver en överblicksritning följa med. Den ska vara utformad enligt 12CE1.2 Översiktsritning

Lagernamnen för de olika VU-objekten ska vara:

• Tr_Bef_Trafikskylt (skyltar)
• Tr_Bef_Markering (markeringar)
• Tr_Bef_Vagmarkestolpe (stolpar)
• Tr_Bef _Vagvisning_Portaler (vägvisningsportaler)
• Tr_Bef_Pekare (pekare)
• Tr_Bef_Trafiksignal (trafiksignaler)
• Ta_Text_04 (text)

Tillåtna AutoCAD objekt typer: 

• Line
• Solid
• Hatch
• Text
• Polyline
• Block reference

Mängdförteckning

Mängdförteckning utförs i enlighet med AMA och kompletteras med skylt- och vägmärkesförteckning där storlekar, höjder och textstorlekar tydligt framgår. 

För planering och utformning av trappor finns måttkrav angivna i standardritning 6590.

Trappor ska:

• placeras indragna från gång- och cykelväg så att utrymme finns för förlängning av ledstång,
• förses med ledstänger på båda sidor,
• kontrastmarkeras, se 3MC Kontrastmarkering samt standardritning 6590.

En ledstång ska:

• utformas ergonomiskt,
• löpa oavbrutet,
• dras ut horisontellt förbi översta och nedersta stegframkanten med minst 300mm,
• ha kontrasterande ljushet gentemot omgivande ytor,
• ha en höjd av 0,9 m.

Utformning samt färg- och materialval av räcken och ledstänger för respektive område beskrivs i ”Stadens möbler – riktlinjer”.

För att minimera risken för att snubbla bör trappor utföras med likformiga steg och ha fler än två steg. Med likformiga steg menas att trappans steg ska ha samma höjd och djup i hela trappan men även att antal steg inte får variera längs med trappans bredd. I de fall avvikelser från principen ändå sker ska den del som ligger i dominerande gångriktningen utgöras av en ”vanlig” trappa med ledstång på ömse sidor.

I trappor ska det vara maximalt åtta trappsteg mellan vilplan. I längre trappor kan ett vilplan även förses med sittplats.

Fribärande trappor ska avskärmas i marknivå eller byggas in så att inte någon av misstag går in under trappan. Utomhus ska öppna trappor undvikas.

I tillgänglighets- och trygghetsperspektivet är det viktigt att trappor har bra och väl avskärmad belysning.

En trappa kan behöva kompletteras med en ramp för att säkerställa tillgängligheten för personer med nedsatt rörelseförmåga.

För att en gångbana ska vara tillgänglig för alla är det viktigt att varken längs- eller tvärlutningen blir för stor.

För lutningskrav i anslutning till korsningspunkter se 3GG Detaljutformning passage

För nivåskillnader i anslutning till byggnader, se 3BE Ramp.

Längslutning

En gångbanas längslutning ska inte överstiga 2%. På platser där det, på grund av topografin, är nödvändigt att hantera höjdskillnader kan gångbanan dock tillåtas få en större längslutning än 2%.

Vid stora nivåskillnader kan räcken och vilplatser behövas. Mot branta slänter, där det finns risk för avåkning, kan även avåkningsskydd med uppstickande kantstöd eller mittföljare på räcke behövas, se standardritning 6580. Se vidare 3ME Soffor och sittplatser.

Tvärfall

Gångbanans tvärfall bör vara 1,5 %. På gångbanor med större längslutning kan det vara aktuellt att minska tvärfallet med hänsyn till personer med nedsatt rörelseförmåga.

På hållplatsplattform för buss eller spårvagn gäller samma krav på tvärfall som för gångbana. Tvärfallet på plattformen ska lutas bort från körbanan/spåren om möjligt.

Ramper ska utformas så att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan förflytta sig säkert.

En ramp ska:

• luta högst 5%,
• ha en höjdskillnad på högst 0,5 m mellan vilplanen,
• ha minst 2 meter långa vilplan som lutar högst 2%,
• ha en fri bredd på 1,5 meter,
• vara fri från hinder,
• ha en jämn och halkfri yta,
• ha ett minst 4 cm högt avåkningsskydd alternativt underliggare på räcket om det finns höjdskillnader mot omgivningen,
• förses med ledstänger på båda sidor,
• placeras indragna från gång- och cykelväg så att utrymme finns för förlängning av ledstång.

En ledstång ska:

• utformas ergonomiskt,
• löpa oavbrutet,
• dras ut horisontellt förbi rampens början och slut med minst 300mm,
• ha kontrasterande ljushet gentemot omgivande ytor,
• ha en höjd av 0,9 m och 0,7 m.

Utformning samt färg- och materialval av räcken och ledstänger för respektive område beskrivs i ”Stadens möbler – riktlinjer”.

Ramp i anslutning till byggnad

Vid nivåskillnad mellan fastighet och gångbana ligger det i första hand på fastighetsägaren att lösa tillgängligheten till entréer inom den egna fastigheten.

Endast i undantagsfall i befintliga miljöer kan det bli aktuellt att utjämna nivåskillnaden till entrén med ramp på gatumark. Vid utformning av ramp ställs höga krav på utformning så att den inte utgör ett hinder och att den passar in i gatumiljön. Förslag till ramp ska godkännas av stadsmiljöförvaltningen och avtal ska upprättas.

Framför entrédörren bör det finnas plats för att vända en eldriven rullstol för begränsad utomhusanvändning. Finns det en nedåtgående trappa bör vändytan ökas med 40 cm.

 

 

För personer med nedsatt syn kan det vara svårt att orientera sig. Därför behövs det någon form av ledning. Syftet med ledstråk är att bilda en obruten kedja från start till mål. Personer med synnedsättningar inhämtar information om gatumiljön genom tydliga visuella kontraster mellan olika material, ljud eller genom att känna olika ytstrukturer och föremål.

Ledstråk ska i första hand utgöras av naturliga avgränsningar som kant, mur, fasad, räcke eller beläggning med olika ytstrukturer. I de fall naturliga ledstråk inte finns eller går att anordna kan det vara nödvändigt att anlägga ledstråk med hjälp av taktila plattor. Det är bara på hållplatser som prefabricerade ledstråk används som generell lösning.

På öppna platser saknas ofta fasader och kanter vilket kräver extra omsorg i utformningen. Naturlig ledning kan då istället skapas genom kontraster och strukturer i markbeläggningen, väl placerade planteringsytor och annan möblering som går att orientera sig efter. Komplettering med prefabricerade ledstråk kan behövas.

Prefabricerade ledstråk

Prefabricerade ledstråk ska utformas så att de ger både taktil och visuell kontrast mot omgivande ytor. Vågformade plattor ska användas och omges med en slät, hinderfri yta på 0,7 meter på vardera sida. Ljushetskontrasten ska vara minst 0,40 enligt NCS mellan ledstråket och omgivande ytor.

I korsningspunkten mellan två stråk, eller andra platser där valsituation uppstår, läggs en kvadratisk valpunkt i samma bredd som stråket. I valpunkten används släta plattor med täta fogar för att ge en riktigt slät yta som kontrast till den räfflade ledytan.

Ledstråket bör vara axelbrett för att fungera tillfredställande.

Avslutning av stråken sker genom att leda fram till fasta referenser i form av naturliga ledstråk som mur, hinderfri fasad etc.

Ledytor får inte läggas i ytor som är avsedda för cykeltrafik eller fordonstrafik.

På hållplatser anläggs ledstråk för att identifiera påstigningspunkten och för att underlätta orienteringen till anslutande övergångsställen/passager. Detaljer redovisas i standardritningarna för hållplatser.

Taktila pollare, alternativt kontrastmarkerade pollare, kan i vissa fall användas för att ge vägledning där det är svårt att uppnå detta på annat sätt.