För att få en god komfort och bra framkomlighet och flyt för cyklister ska cykelbanor utformas med mjuk linjeföring. Så stora radier som möjligt ska alltid eftersträvas, både på sträcka och i korsningspunkter. Kontrakurvor ska undvikas och ska där de är nödvändiga tas ut på så lång sträcka som möjligt.

Längslutning

På cykelbanor ska så låg och jämn längslutning som möjligt eftersträvas.

Tvärfall

Cykelbanor ska ha ett tvärfall på 1,5% för att klara avvattningen och för att uppnå en god komfort för cyklister.

Separering mot körbana

Behov av separering mellan cykelbana och körbana beror främst på fordonstrafikens hastighet enligt följande principer:

• 30–50 km/h: separering med kantsten och skiljeremsa (0,5m)* mot körbana, för val av ytskikt och mer exakta mått se 3KA Markbeläggning och ritning 4540.
• 60 km/h: separering avgörs från fall till fall. se kompetens ”Utformning” till höger på sidan
• 70 km/h: separering enligt VGU

* Skiljeremsan kan behöva vara bredare för att ge utrymme åt utrustning eller säkerhetsavstånd mot parkerade bilar, se vidare 3CB Utrymme cykeltrafik 

Skiljeremsan utgörs vanligen av betongplattor/smågatsten och kantsten. För val av material se 3KA Markbeläggning.

Separering mot gångyta

Det ska alltid finnas en tydlig separering mellan fotgängare och cyklister. Hur denna ska utformas hänger ihop med övriga ytskikt på platsen.

En skiljeremsa eller skiljelinje över 0,1 m bredd ska inte räknas in i cykelbanans eller gångbanans bredd utan innebär ett breddtillägg.

Målad heldragen skiljelinje

Målad heldragen linje som skiljelinje används främst vid låga gångflöden i glesare miljöer och i ytterstaden.

Plattytor, betongmarkstensytor, granitytor, gatstensytor och liknande ska inte förses med målade markeringar.

Skiljelinje i avvikande material

Skiljelinje i avvikande material används på platser där kraven på separering är hög, särskilt i mer centrala, tätare miljöer eller där många människor rör sig och det i övrigt är lämpligt beroende på plats, situation och behov.

Skiljelinjen kan t.ex. utföras som en slät plattrad om 0,2-0,25 m eller med några rader smågatsten. Inom vallgraven, stenstaden och övriga kulturhistoriskt särskilt intressanta områden används i första hand skiljelinje i smågatsten eller eventuellt granitplattor.

Ränndal som skiljelinje ska undvikas av tillgänglighets- och olycksriskskäl och eftersom den försvårar driften. Eventuella undantag görs främst i befintliga miljöer där avvattningsproblem inte kan lösas på annat sätt. I dessa fall används enbart grund ränndal.

Nivåskillnad mellan gångbana och cykelbana ska undvikas på grund av ökad olycksrisk för både gående och cyklister.

Bred skiljeremsa

Bred skiljeremsa används för att separera gångbana från cykelbana på platser där kraven på separering är hög och där det finns mycket utrymme. Skiljeremsan kan exempelvis bestå av växtlighet och innefatta trädplantering. Vid bred skiljeremsa är det viktigt att tillgodose tvärgående rörelsebehov på ett naturligt sätt så att skiljeremsan inte utgör en barriär.

Olika typer av ytskikt

Olika typer av ytskikt, till exempel betongplattor på gångbanan och asfalt på cykelbanor kan användas för att skilja ytorna för gång och cykel åt. Se vidare avsnitt 3KA Markbeläggning.

En skiljelinje med gatsten kan användas för att förstärka separeringen ytterligare men är inte nödvändig.

Räcke

Räcke eller liknande anordning bör undvikas, men ska användas i anslutning till hållplatser. Risken för singelolyckor för cyklister måste alltid beaktas. Observera att räcke kräver extra utrymme för hinderfri bredd mot cykelbanan respektive gångbanan.

Utöver själva transportytan för cykel ska det finnas ett sidoavstånd till annan trafik och till hinder, till exempel stolpar och räcken. Nedan visas några principfigurer som exempel på olika cykelbanor med olika delutrymmen vid sidan av själva cykelbanan.

Utrymme för cykeltrafik (transportyta)

De olika cykelvägnäten har olika funktionskrav, vilket i sin tur ställer olika krav på utrymme. Förväntat cykelflöde och enkel-/dubbelriktning påverkar också behovet.

Minsta fria bredd förbi ett enstaka hinder som till exempel en bilgrind får inte understiga 1,5m.

Hinderfri bredd cykelbana

Den utrustning som är nödvändig i ett gaturum måste sättas upp på tillräckligt säkerhetsavstånd till en cykelbana så att den inte blir en trafiksäkerhetsrisk eller ett framkomlighetsproblem. Av tabellen framgår nödvändiga sidoavstånd till olika typer av hinder utmed en cykelbana.

Säkerhetsavstånd mellan cykelbana och parkeringsficka ska vara minst 0,8 m för dörruppslag.

Fri höjd cykelbana

På ytor som används av cyklister ska det fria måttet under ett hinder vara minst 3,5 meter för att ytan ska kunna driftas. Som hinder räknas till exempel byggnadsdelar, broar, markiser, balkonger, fasadskyltar, portaler och skärmtak. För vägmärken accepteras en lägre fri höjd, se vidare 3NB Skyltsättning.

Cykelvägnätet ska vara sammanhängande och det ska gå att cykla till alla viktiga målpunkter.

Cykelvägnätet delas in i tre nätklasser.

• Pendlingscykelnät – knyter samman utpekade tyngdpunkter och större målpunkter som ligger längre ifrån varandra.
• Övergripande cykelvägnät – kopplar samman områden i en mindre skala och skapar anslutningar till pendlingscykelnätet.
• Lokalt cykelvägnät – det mest finmaskiga cykelnätet inom områden.

För mer information, se dokument ”Övergripande cykelvägnät och pendlingscykelnät” till höger samt ”Cykelprogram för en nära storstad 2015-2025”.

Vid planering och projektering av cykelinfrastruktur finns det ett antal kvalitetskrav att beakta för att tillgodose cyklisternas behov av snabb, enkel och säker cykling.

För att få god framkomlighet för cyklister ska cykelbanor utformas med mjuk linjeföring och stora radier. Se vidare 3CD Linjeföring och lutning cykelbana.

För att öka framkomligheten och minska stopp och väntetider för cyklister finns principer för när cyklister ska prioriteras i korsningspunkter, se 3G Korsning.

Rätt ytskikt på cykelbanor är viktigt för cyklisters komfort och säkerhet, se vidare 3KA Markbeläggning.

Vägvisning för cyklister är viktigt för orienterbarheten se vidare 3NC2 Vägvisning för cyklister.

För planering och utformning av trappor finns måttkrav angivna i standardritning 6590.

Trappor ska:

• placeras indragna från gång- och cykelväg så att utrymme finns för förlängning av ledstång,
• förses med ledstänger på båda sidor,
• kontrastmarkeras, se 3MC Kontrastmarkering samt standardritning 6590.

En ledstång ska:

• utformas ergonomiskt,
• löpa oavbrutet,
• dras ut horisontellt förbi översta och nedersta stegframkanten med minst 300mm,
• ha kontrasterande ljushet gentemot omgivande ytor,
• ha en höjd av 0,9 m.

Utformning samt färg- och materialval av räcken och ledstänger för respektive område beskrivs i ”Stadens möbler – riktlinjer”.

För att minimera risken för att snubbla bör trappor utföras med likformiga steg och ha fler än två steg. Med likformiga steg menas att trappans steg ska ha samma höjd och djup i hela trappan men även att antal steg inte får variera längs med trappans bredd. I de fall avvikelser från principen ändå sker ska den del som ligger i dominerande gångriktningen utgöras av en ”vanlig” trappa med ledstång på ömse sidor.

I trappor ska det vara maximalt åtta trappsteg mellan vilplan. I längre trappor kan ett vilplan även förses med sittplats.

Fribärande trappor ska avskärmas i marknivå eller byggas in så att inte någon av misstag går in under trappan. Utomhus ska öppna trappor undvikas.

I tillgänglighets- och trygghetsperspektivet är det viktigt att trappor har bra och väl avskärmad belysning.

En trappa kan behöva kompletteras med en ramp för att säkerställa tillgängligheten för personer med nedsatt rörelseförmåga.

Ramper ska utformas så att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan förflytta sig säkert.

En ramp ska:

• luta högst 5%,
• ha en höjdskillnad på högst 0,5 m mellan vilplanen,
• ha minst 2 meter långa vilplan som lutar högst 2%,
• ha en fri bredd på 1,5 meter,
• vara fri från hinder,
• ha en jämn och halkfri yta,
• ha ett minst 4 cm högt avåkningsskydd alternativt underliggare på räcket om det finns höjdskillnader mot omgivningen,
• förses med ledstänger på båda sidor,
• placeras indragna från gång- och cykelväg så att utrymme finns för förlängning av ledstång.

En ledstång ska:

• utformas ergonomiskt,
• löpa oavbrutet,
• dras ut horisontellt förbi rampens början och slut med minst 300mm,
• ha kontrasterande ljushet gentemot omgivande ytor,
• ha en höjd av 0,9 m och 0,7 m.

Utformning samt färg- och materialval av räcken och ledstänger för respektive område beskrivs i ”Stadens möbler – riktlinjer”.

Ramp i anslutning till byggnad

Vid nivåskillnad mellan fastighet och gångbana ligger det i första hand på fastighetsägaren att lösa tillgängligheten till entréer inom den egna fastigheten.

Endast i undantagsfall i befintliga miljöer kan det bli aktuellt att utjämna nivåskillnaden till entrén med ramp på gatumark. Vid utformning av ramp ställs höga krav på utformning så att den inte utgör ett hinder och att den passar in i gatumiljön. Förslag till ramp ska godkännas av stadsmiljöförvaltningen och avtal ska upprättas.

Framför entrédörren bör det finnas plats för att vända en eldriven rullstol för begränsad utomhusanvändning. Finns det en nedåtgående trappa bör vändytan ökas med 40 cm.

 

 

För att en gångbana ska vara tillgänglig för alla är det viktigt att varken längs- eller tvärlutningen blir för stor.

För lutningskrav i anslutning till korsningspunkter se 3GG Detaljutformning passage

För nivåskillnader i anslutning till byggnader, se 3BE Ramp.

Längslutning

En gångbanas längslutning ska inte överstiga 2%. På platser där det, på grund av topografin, är nödvändigt att hantera höjdskillnader kan gångbanan dock tillåtas få en större längslutning än 2%.

Vid stora nivåskillnader kan räcken och vilplatser behövas. Mot branta slänter, där det finns risk för avåkning, kan även avåkningsskydd med uppstickande kantstöd eller mittföljare på räcke behövas, se standardritning 6580. Se vidare 3ME Soffor och sittplatser.

Tvärfall

Gångbanans tvärfall ska vara 1,5 %. På gångbanor med större längslutning kan det vara aktuellt att minska tvärfallet med hänsyn till personer med nedsatt rörelseförmåga.

På hållplatsplattform för buss eller spårvagn gäller samma krav på tvärfall som för gångbana. Tvärfallet på plattformen ska lutas bort från körbanan/spåren om möjligt.

För personer med nedsatt syn kan det vara svårt att orientera sig. Därför behövs det någon form av ledning. Syftet med ledstråk är att bilda en obruten kedja från start till mål. Personer med synnedsättningar inhämtar information om gatumiljön genom tydliga visuella kontraster mellan olika material, ljud eller genom att känna olika ytstrukturer och föremål.

Ledstråk ska i första hand utgöras av naturliga avgränsningar som kant, mur, fasad, räcke eller beläggning med olika ytstrukturer. I de fall naturliga ledstråk inte finns eller går att anordna kan det vara nödvändigt att anlägga ledstråk med hjälp av taktila plattor. Det är bara på hållplatser som prefabricerade ledstråk används som generell lösning.

På öppna platser saknas ofta fasader och kanter vilket kräver extra omsorg i utformningen. Naturlig ledning kan då istället skapas genom kontraster och strukturer i markbeläggningen, väl placerade planteringsytor och annan möblering som går att orientera sig efter. Komplettering med prefabricerade ledstråk kan behövas.

Prefabricerade ledstråk

Prefabricerade ledstråk ska utformas så att de ger både taktil och visuell kontrast mot omgivande ytor. Vågformade plattor ska användas och omges med en slät, hinderfri yta på 0,7 meter på vardera sida. Ljushetskontrasten ska vara minst 0,40 enligt NCS mellan ledstråket och omgivande ytor.

I korsningspunkten mellan två stråk, eller andra platser där valsituation uppstår, läggs en kvadratisk valpunkt i samma bredd som stråket. I valpunkten används släta plattor med täta fogar för att ge en riktigt slät yta som kontrast till den räfflade ledytan.

Ledstråket bör vara axelbrett för att fungera tillfredställande.

Avslutning av stråken sker genom att leda fram till fasta referenser i form av naturliga ledstråk som mur, hinderfri fasad etc.

Ledytor får inte läggas i ytor som är avsedda för cykeltrafik eller fordonstrafik.

På hållplatser anläggs ledstråk för att identifiera påstigningspunkten och för att underlätta orienteringen till anslutande övergångsställen/passager. Detaljer redovisas i standardritningarna för hållplatser, se länkar till höger på sidan.

Taktila pollare, alternativt kontrastmarkerade pollare, kan i vissa fall användas för att ge vägledning där det är svårt att uppnå detta på annat sätt.

Separering mot körbana

Behov av separering mellan gångytor och körbanor beror främst på fordonstrafikens hastighet enligt följande principer:

• 30-50 km/h: separering med kantsten mot körbana
• 60 km/h: separering med räcken eller ett avstånd på minst 1 meter mot biltrafiken.
• 70 km/h: separering enligt VGU

Separering  mot cykelbana

Det ska finnas en tydlig separering mellan fotgängare och cyklister. Se vidare 3CC Separering cykeltrafik.

 

Utgångspunkten är att det alltid ska finnas gångbanor på båda sidor av en gata. En gångbanas bredd ska alltid dimensioneras efter den specifika platsens förutsättningar och de funktioner som efterfrågas. För att öka framkomligheten behöver gångbanor på många ställen göra det möjligt för flera att gå i bredd och gå om varandra i olika tempo.

Utöver själva transportytan för gående ska det finnas utrymme för utrustning, möblering och vistelse. Det ska också finnas ett sidoavstånd, en hinderfri bredd, till annan trafik och till fasta hinder som kan utgöras av allt från en fasad till en stolpe.

Nedan visas några principfigurer som exempel på olika gångytor med olika delutrymmen vid sidan av själva gångbanan.

Transportyta för gångtrafik

Behovet av yta för gåendes förflyttning varierar med gångflödet. Utöver måtten i tabellen nedan tillkommer utrymme för hinderfri bredd.

Minsta fria bredd förbi ett enstaka hinder får inte understiga 1,4m.

Funktion vid olika bredder:

• 2m – gående kan mötas en och en, alternativt gå två i bredd.
• 3m – två personer kan gå bredvid varandra och möta en tredje.
• >4m – gående behöver inte anpassa sig märkbart till varandra.

Yta för vistelse och utrustning

Möblering och utrustning kan utgöra hinder för gåendes framkomlighet och ibland även utgöra en trafiksäkerhetsrisk. Gaturummet ska dimensioneras så att ytor för vistelse, uteserveringar, sittplatser etc. får tillräckligt utrymme och inte inkräktar på gåendes ytor för rörelse. Utrymme för sittplats/vilplats behöver finnas med regelbundenhet. Se vidare 3M Möbler och utrustning.

Hinderfri bredd gångbana

Fri höjd gångbana

Fritt mått under fasta hinder ska vara minst 3,5 meter för att gångytan ska kunna driftas. Som fast hinder räknas till exempel byggnadsdelar, elledningar, broar, balkonger, portaler och skärmtak. För vägmärken accepteras en lägre fri höjd, se vidare 3NB Skyltsättning.