Vid nyplanering är det viktigt att i första hand utforma den fysiska miljön så att personer kan orientera sig och ledas via husfasader, murar, kanter mm. Kontrastmarkeringar används som komplettering när naturlig ledning inte är möjlig.

Kontrastmarkering utförs dels för att underlätta orienteringen för personer med nedsatt syn och dels för att uppmärksamma oskyddade trafikanter på hinder. Särskilt viktigt är det att kontrastmarkera hinder som kan innebära olycksfallsrisker, till exempel trappor och stolpar i gångytor.

Kontrast som ledning i vardagen

För att underlätta orienteringen för personer med nedsatt syn längs gångstråk och över platser behöver ofta kontrasterande material användas i ytskikt. Mest fördelaktigt är om det går att kombinera denna kontrast med taktila ledstråk.

Kontrastmarkering av hinder i gångytor och cykelbanor

Hinder i gångytor får som regel inte förekomma. Där det är omöjligt att undvika, såsom i befintliga trånga miljöer, ska eventuella hinder som inte går att flytta kontrastmarkeras eller märkas ut på annat sätt. Kontrastmarkering kan ske på olika sätt. Skyltstolpar mot körbanekant förses med reflexrör. Övriga befintliga hinder i gångytorna som inte kan flyttas kontrastmarkeras med reflexband. De reflexband/kontrasttejper som finns på marknaden har visat sig ha begränsad hållbarhet och livslängd varför en återhållsamhet ska tillämpas. Markering med kontrasttape sker endast av hinder som inte kan förväntas. Till exempel markeras inte belysningsstolpar som står i linje med gångbanans ytterkant. För val av ny möblering och utrustning tillämpas medveten färgsättning som metod för att få tillräcklig kontrastskillnad enligt principerna som beskrivs i riktlinjedokumenten Stadens Möbler. När det inte är möjligt beställs utrustningen med kontrastmarkering från fabrik. Material och placering av kontrastmarkering redovisas i standardritning.

Läs mer om riktlinjerna i dokumentet Stadens Möbler och i kapitlet 3NB Skyltsättning

Kontrastmarkering av trappor

Kontrastmarkering av trappor ska enligt Boverkets föreskrifter ske vid trappnos på det första och sista steget i varje trapplopp. För att säkerställa hållbarhet ska kontrastmarkeringar beställas från fabrik vid anläggning av nya trappor. Typ och placering av kontrastmarkering framgår av standardritning 6590.
Kontrastmarkering av allmänna trappor ska alltid göras. Kontrastmarkering av naturstenstrappor görs i första hand genom borrning och utbyte till vit sten i runda punkter. Trappor i betong kontrastmarkeras med reflekterande vit färg som halksäkras. Observera att olika föreskrifter gäller beroende på om trappan är kopplad till kvartersmark som tex stationsmiljö eller allmän plats. Hänsyn ska alltid tas till att eftersträva en enhetlighet i området som planeras.

Kontrastmarkering av plattformskanter

Kontrastmarkering av plattformskant på hållplatser sker med signalvit betongplatta enligt standardritningar för hållplatser.

Vid sättning av gatsten är det viktigt att vara noga med fogriktningar och mönstersättningar. Felaktigt satt gatsten och undermåliga fogar ger en sämre hållbarhet och kan ge ett oroligt intryck där fogarna svajar fram och tillbaka. Fogar ska vara välfyllda, hållbara och funktionella över tid för att ge långsiktigt hållbara ytor. En mindre noggrant satt yta kan utseendemässigt skilja sig från en angränsande gammal yta på ett icke önskvärt sätt. Raksättning av smågatsten i mer än tre rader bör ske i förband med tvärgående fogar.

Ny och gammal gatsten

Där så är möjligt ska gammal sten användas. Större gångytor med sten får byggas med ny smågatsten och med nya gångbanehallar. Vid mindre kompletteringsarbeten i gammal sten av röd-brun-grå typ får ej ny/begagnad sten av ljusgrå typ användas. Om inte sten av rätt färg kan levereras måste brytning ske av ett samlat parti på ett ej iögonfallande ställe. Den brutna ytan sätts då med ny sten eller plattläggs allt efter vad planen föreskriver.

Vid val av markbeläggning finns flera faktorer att beakta.

Ur trafikantperspektiv:

• Tillgänglighet
• Trafiksäkerhet
• Utseende/upplevelse/helhetsintryck

Ur drift- och underhållsperspektiv:

• Hållbarhet
• Renhållning
• Lagerhållning/framtida behov
• Ekonomi

Anvisningar för markbeläggningar i centrala Göteborg finns samlade i policyn ”Stadens golv”.

Markbeläggning för gångtrafik

Gångytor ska vara jämna och halkfria så att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan ta sig fram och så att personer med rullstol kan förflytta sig utan hjälp. Tillgänglighet på gatstensytor ordnas med hjälp av släta ytor/stråk av gångbanehallar, sågad och krysshamrad smågatsten och krysshamrade granitplattor. På öppna ytor och stråk där naturliga orienteringsreferenser saknas ska särskilda ledstråk finnas, se avsnitt 3BC Ledstråk .

Markbeläggning för cykeltrafik

Cykelbanor ska beläggas med asfalt.

I korsningspunkter är det särskilt viktigt att särskilja ytor för gående och cyklister. Cykelbanans ytskikt ska vara genomgående och inte brytas med vare sig gångbanans ytskikt eller något annat material. Korsningspunkten ska förses med cykelsymbol.

Avvikande material på cykelbanan, i försök att uppmärksamma korsande flöden, dämpa hastighet eller annat, ska inte användas.

Markbeläggning för kollektivtrafik

Körbanor i platsgjuten betong kan användas vid hårt trafikerade hållplatser, se 12BF1 Materialval. Hållplatsytor beläggs vanligen med speciell marksten i betong, se 12KB Markbeläggningar (gatsten och betong).

På hållplatser som beläggs med marksten sätts kantstöd i bakkanten på plattformen.

Markbeläggning i refuger mm

• Gångytor på refuger ska ha samma ytskikt som närliggande gångytor har.
• Ytor där inga trafikanter ska vistas kan förses med mindre gångvänligt material, såsom små- eller storgatsten.

Markbeläggning i skiljeremsa / utrustningsremsa

En skiljeremsa är ofta över 0,5 m bred och därmed bredare än en skiljelinje. För ytskikt i skiljelinje, se avsnitt 3CC Separering cykeltrafik.

Skiljeremsor upp till två meter hårdgörs i normalfallet med granit, betong eller asfalt. Val av material görs med hänsyn till omgivningen och var i staden det är. Inom vallgraven, stenstaden och övriga kulturhistoriskt intressanta områden används till exempel i första hand gatsten i skiljeremsa. Se vidare ”Stadens golv”.

Släta ytskikt ska användas där remsan möbleras eller regelmässigt används av gående. Används smågatsten ska denna vara sågad och krysshamrad.

Gräsyta/ev. ängsyta kan övervägas vid långa remsor som är mer än 2 m breda. Driftaspekterna är särskilt viktiga att ta hänsyn till innan gräsyta väljs (gräsytor är skötselintensiva, kostnadsdrivande).

Grusmaterial används enbart i särskilda fall exempelvis vid befintliga trädrader vars förutsättningar för syre och vatten behöver förbättras. Vid användning är det viktigt att se till så att materialet inte sprids till eventuellt närliggande gång- och cykelbanor. Eventuell användning av grusmaterial ska samrådas med stadsmiljöförvaltningen.

I Göteborg används främst fyra olika typer av busshållplatser – bussficka, dubbel stopphållplats, enkel stopphållplats och mittförlagda hållplatser. Val av hållplatstyp ska bland annat ske med hänsyn till turtäthet, biltrafikmängder och cykeltrafikmängder. Passager i anslutning till hållplatser ska alltid hastighetssäkras.

Hållplats i direkt anslutning till kantstenen, så kallad körbanehållplats, som innebär att bussen stannar i körbanan ska generellt undvikas.

Busshållplatser i branta längslutningar ska undvikas så att angöring vid halt väglag samt av- och påstigning ska kunna ske på ett säkert sätt.

Utrustning ska utföras i enlighet med standardritningarna som finns till höger på sidan. För materialval, se 3KA Markbeläggning.

När hållplatsen ligger i anslutning till en körbana eller cykelbana behöver den hinderfria bredden beaktas, se vidare 3CB Utrymme cykeltrafik och 3DA Utrymme fordonstrafik .

Det är viktigt att hållplatsytan dimensioneras med tillräckligt utrymme för väntande resenärer.

Tillgängligheten till/från och på hållplats ska säkerställas. För ledstråk på och i anslutning till hållplats, se 3BC Ledstråk.

Bussficka

Bussfickor används främst på huvudvägnätet då biltrafiken behöver ha god framkomlighet.

Se standardritning 3594.
För utformning och möblering av plattform se standardritning 3595.

Enkel stopphållplats

En enkel stopphållplats stannar upp trafiken i bussens körriktning (ej i motsatt körriktning) då bussen står på hållplatsen. Hållplatstypen kan användas på gator med trafikmängder upp till 6000 ÅMVD.

• Längsgående refug ska skilja körbanorna åt längs hela hållplatsen för att förhindra omkörning.
• Låg fordonshastighet behöver säkerställas i anslutning till/genom hållplatsen.
• Längsgående refug ska vara minst 2 meter bred vid passager.

Se standardritning 3594.
För utformning och möblering av plattform se standardritning 3595.

Dubbel stopphållplats (timglashållplats)

En dubbel stopphållplats stannar upp trafiken i båda körriktningarna då bussen står på hållplatsen

Hållplatstypen kan användas på platser där tillräckligt utrymme för enkel stopphållplats saknas men är olämpligt om:

• cykeltrafiken på körbanan är omfattande
• biltrafikflödet är över 3500 f/d (ÅMVD)
• busstrafiken är tät

Det är viktigt att säkerställa en låg fordonshastighet i anslutning till/genom hållplatsen. Utrymme för utryckningsfordon vid sidan om hållplatsen måste beaktas. Utformningen ska ske i samråd med Räddningstjänsten. För kontakt se kompetens ”Räddningstjänsten”

Se standardritning 3594.
För utformning och möblering av plattform se standardritning 3595.

Mittförlagda hållplatser

Mittförlagda hållplatser används när kollektivtrafiken har separata körutrymmen.

För utformning och möblering av plattform se standardritning 3595.

En genomtänkt, logisk och enhetlig utformning av gaturummet blir både estetiskt tilltalande och enkel att uppfatta. Val av material utgör en viktig del i att skapa och bibehålla stadens karaktär. Inom olika delar av staden finns därför olika behov och mål. Av kartan nedan framgår vilka delar som tillhör centrala Göteborg och hur de är uppdelade enligt policyn ”Stadens golv”.  

Centrala staden delas upp i nedanstående områden och delområden.

Inom Vallgraven:

1. Inom Vallgraven öster
2. Inom Vallgraven väster

Haga:
3. Haga

Stenstaden:
4. Långgatorna
5. Linnéstaden
6. Annedal, Landala, nedre Johanneberg
7. Vasastaden, Lorensberg
8. Heden
9. Stampen

Övriga centrala staden:
10. Gårda
11. Gullbergsvass
12. Lindholmen
13. Lundbyvassen
14. Frihamnen
15. Ringön
16. Kvillebäcken

Vägutrustningsplaner

Flertalet vägmärken kräver, för dess juridiska giltighet, att en lokal trafikföreskrift (LTF) utfärdas. Lokala trafikföreskrifter är de trafikregler som inte är generellt beskrivna i lag. Det gäller t.ex. huvudleder och väjningsregler, påbjuden körriktning, förbud för fordon av visst slag och parkeringsregler. Läs mer om LTFer i 2JA Lokala trafikföreskrifter (LTF).

Allmänt

Vägutrustningsplanen upprättas med trafikförslaget som grund.

Planen ska tydligt visa utformningen avseende vägmarkering, vägmärken, vägvisning och gatunamn. Den har tre funktioner:

• Beslutsunderlag för LTF via Trafiksamrådet
• Underlag för upphandling och utförande
• Underlag till TA-kartverket

För kontakt se kompetens ”Vägutrustning” till höger på sidan .

Framkomlighet/säkerhet/tillgänglighet

Trafikförslagets syfte analyseras, dvs. ska man bygga nytt eller vill man förbättra och på vilket sätt vill man göra det? T.ex. genom att separera olika trafikantgrupper, skapa säkrare ytor för oskyddade trafikanter eller att förbättra framkomligheten.

För kontakt se kompetens ”Tillgänglighet” eller ”Utformning” till höger på sidan.

Parkering

Behovet av parkering ska ha undersökts i trafikförslagsskedet. Om inte: undersök behovet av angöring, parkering för rörelsehindrad person, boende, besökande och verksamma. Samråd ska ske med stadsmiljöförvaltningens parkeringsenhet.

För kontakt se kompetens ”Parkering” till höger på sidan.

Vägvisningsplan

Undersök behovet av vägvisning. Stäm av mot Vägutrustningskartan, 3NC Vägvisning och mot angränsande vägvisning.

Projektören ska vid varje projekt undersöka behovet av ändrad eller ny vägvisning i anslutning till projektets arbetsområde.

Vid behov ska stadsmiljöförvaltningen uppmärksammas på nödvändigheten av ett utökat arbetsområde i syfte att erhålla samstämmighet med angränsande vägvisning.

Berörs vägvisning på Trafikverkets vägar ska samordning av vägvisningsmål ske mellan stadsmiljöförvaltningen och Trafikverket.

Se även över behovet av cykel- och gångvägvisning i projektet.

För kontakt se kompetens ”Vägvisning” till höger på sidan.

Utrustning i särskilda miljöer

I särskilda miljöer kan speciella krav på utformningen av trafikanordningarna ställas. Samordning ska ske med stadsmiljöförvaltningen gällande exempelvis val av skyltbågar och –bärare. Sådana önskemål om ”miljöanpassning” ska ske med beaktande av krav på tydlig utmärkning för trafikanten och för den som övervakar regleringen –polis eller trafikövervakare.

Ritningar

Stomplanen för ombyggnaden ihop med grundkartan, samt befintliga trafikanordningar från Vägutrustningskartan (VU-kartan) används som underlag för vägutrustningsplanen. Även befintliga trafikanordningar utanför arbetsområdet ska läggas till för att få en helhetssyn.

Projektören ska säkerställa i fält att grundkartan och befintliga trafikanordningar från VU-kartan stämmer överens med verkligheten. 

Vägutrustningsplanen ska vara tydlig och icke relevanta lager ska tas bort från planen. I vissa fall kan det vara aktuellt att visa ytskiktslagret för att tydliggöra utformningen av föreslagna trafikanordningar. För att tydliggöra utformningen av föreslagna trafikanordningar ska ytskiktsplaner också bifogas.

Vägutrustningsplanen ska ha en kvalitet så att den tillsammans med skylt- och vägmärkesförteckningen kan användas som underlag för att begära anbud på eller beställa utförande av trafikanordningar. Det ska tydligt framgå vad som är nytt och vad som är befintligt.

Vägutrustningsplanen ska granskas av stadsmiljöförvaltningens representant, se kompetens ”Vägutrustning” och ”Vägvisning” till höger på sidan. 

Påskrivna vägutrustningsplaner ska finnas innan arbetet startar.

Vägutrustningsplanen ska förses med ”Granskad-ruta avseende trafikanordningar” samt vid behov ”Granskad-ruta för vägvisning” och en ”LTF-ruta”. I en Granskad-ruta ska raderna för namn och datum inte vara ifyllda inför granskning. Efter att projektören har fått tillbaka en granskad ritning med datum och underskrift, fylls rutan i digitalt med datum och granskares namn. 

”Granskad-ruta avseende vägvisning”, ”Granskad -ruta avseende trafikanordningar” samt ”LTF-ruta” finns till höger på sidan. 

Kontrollera om arbetsområdesgränsen måste justeras. Visa alla nya, samt alla befintliga vägutrustningar. Generellt ska alla standardvägmärken bytas ut. Gatunamnstavlor och vägvisning behålls och/eller flyttas om de är i bra skick.

Ritningen ska vara i skala 1:400, i undantagsfall skala 1:1000 vid stora okomplicerade ombyggnader. Vid ombyggnader i det befintliga gatunätet ska det framgå vad som är föreslaget respektive befintligt.

För generella regler för upprättande av ritningar se 12CE Ritningar.

DWG-filen ska följa nedanstående krav, se ritningsmall till höger ”VU-kartan.dwt”.

Lagernamnen för de olika TA-objekten ska vara:

• Tr_Bef_Trafikskylt (skyltar)
• Tr_Bef_Markering (markeringar)
• Tr_Bef_Vagmarkestolpe (stolpar)
• Tr_Bef _Vagvisning_Portaler (vägvisningsportaler)
• Tr_Bef_Pekare (pekare)
• Tr_Bef_Trafiksignal (trafiksignaler)
• Ta_Text_04 (text)

Tillåtna AutoCAD objekt typer: 

• Line
• Solid
• Hatch
• Text
• Polyline
• Block reference

Arbetsgång

1. Rita in vägmarkering: Följ Trafikverkets och Transportstyrelsens anvisningar och beteckningar, samt 3NE Vägmarkering. Linjetyp och bredd ska framgå. Körfält ska måttsättas. Bredare markering ritas med bredare linje. Vad som är föreslaget respektive befintligt ska framgå. Markering som ska slopas
   ritas bara in om den ska fräsas eller brännas bort.
2. Rita in vägmärken och övriga vägutrustningar: Följ Trafikverkets och Transportstyrelsens anvisningar och beteckningar samt 3NB Skyltsättning och 3NA Vägmärken. Vägmärkets utseende ska framgå och visas så som det läses av trafikanten. Varje vägmärke ska numreras individuellt. Vad som är föreslaget respektive befintligt ska framgå. Finns märken med som kräver nya myndighetsbeslut ska detta anges på ritningen (LTF). Skyltning för spårväg samt
   växelnumrering och särskild banvall ska markeras. Vägbelysning, vägräcken och trafiksignalstolpar ska redovisas.
3. Rita in vägvisning: Följ Trafikverkets regler samt 3NC Vägvisning, 3NB Skyltsättning och 3ND Gatunamn Vägvisarens utseende ska framgå och visas så som den läses av trafikanten. Vid portalplacerade skyltar redovisas deras läge på portalbalken så tydligt som möjligt. Varje
   vägvisningspaket/portal numreras för specifikation. Vad som är föreslaget respektive befintligt ska framgå.
4. Rita in gatunamnstavlor: Följ 3ND Gatunamn. Monteringssätt (stolpe/husvägg ska framgå).
   Samtliga gatunamn på planen ska anges.
5. Upprätta en skylt- och vägmärkesförteckning: Följ ”Skylt- och vägmärkesförteckning (mall)”. Vägmärkenas storlek och placering på stolpen/stolparna ska anges. Om olika stolptyper
   används ska detta framgå.

Mängdförteckning

Utförs i enlighet med AMA och kompletteras med skylt- och vägmärkesförteckning där storlekar, höjder och textstorlekar tydligt framgår.

Lokala trafikföreskrifter 

LTF-ruta finns till höger på sidan. 

Projektören för vägutrustningsplanen ska ta fram de underlag som krävs för beslut om ny, ändrad eller upphävd LTF. Underlaget ska innehålla kortfattad  och tydlig text med motivering till vald ändring, eventuella foton och kartmaterial.

Ärendena ska föredras i Trafiksamrådet som är ett samrådsforum där representanter från polis, räddningstjänst m flera medverkar. Underlaget ligger till grund för beslut om lokal trafikföreskrift(LTF) samt införande i RDT(Transportstyrelsens rikstäckande databas för trafikföreskrifter). Vid mindre projekt kan ärendena dras i Trafiksamrådet av representanter för stadsmiljöförvaltningen, men vid större projekt ska projektören göra underlag samt inkallas för att dra ärendet i Trafiksamrådet.

Systemet som används för att skriva lokala trafikföreskrifter kräver att det finns uppdaterat kartverk, varför det är av stor vikt att digitala filer med nya kantlinjer och andra utformningar är inskickade till tkdok, se kompetens ”Teknisk dokumentation” till höger på sidan. Dessa utgör grunden i kartbilden som kopplas till föreskriften.

Under byggtiden är det viktigt att projektledaren via byggledaren bevakar att arbetet genomförs enligt vägutrustningsplanen och att anmälan sker till stadsmiljöförvaltningen enligt LTF-ruta. Vid projektets start ska stadsmiljöförvaltningens kontaktperson för Vägutrustning, kompetens ”Vägutrustning” till höger på sidan, kallas till startmötet. Representanten (eller projektör av vägutrustningsplan) föredrar aktuella LTF-ärenden i Trafiksamrådet och förbereder den juridiska biten av vägmärkets kungörande. Detta för att kunna bereda berörda instanser tillfälle att kunna yttra sig i ärendet, samt besluta om de lokala trafikföreskrifterna. Uppsättning av vägmärken avropas sedan minst 5 arbetsdagar före skyltsättning, förutsatt att stadsmiljöförvaltningens representant har hunnit dra ärendet i Trafiksamrådet. Om representanten ej har kallats till startmöte är det 8 veckors handläggningstid för avrop av vägmärken som kräver lokal trafikföreskrift. Det är av största vikt att ingen utmärkning sker utan att det finns en föreskrift kopplad till vägmärket. Nytt beslut ska skyltsättas den dag det träder i kraft.

För planering och utformning av trappor finns måttkrav angivna i standardritning 6590.

Trappor ska:

• placeras indragna från gång- och cykelväg så att utrymme finns för förlängning av ledstång,
• förses med ledstänger på båda sidor,
• kontrastmarkeras, se 3MC Kontrastmarkering samt standardritning 6590.

En ledstång ska:

• utformas ergonomiskt,
• löpa oavbrutet,
• dras ut horisontellt förbi översta och nedersta stegframkanten med minst 300mm,
• ha kontrasterande ljushet gentemot omgivande ytor,
• ha en höjd av 0,9 m.

Utformning samt färg- och materialval av räcken och ledstänger för respektive område beskrivs i ”Stadens möbler – riktlinjer”.

För att minimera risken för att snubbla bör trappor utföras med likformiga steg och ha fler än två steg. Med likformiga steg menas att trappans steg ska ha samma höjd och djup i hela trappan men även att antal steg inte får variera längs med trappans bredd. I de fall avvikelser från principen ändå sker ska den del som ligger i dominerande gångriktningen utgöras av en ”vanlig” trappa med ledstång på ömse sidor.

I trappor ska det vara maximalt åtta trappsteg mellan vilplan. I längre trappor kan ett vilplan även förses med sittplats.

Fribärande trappor ska avskärmas i marknivå eller byggas in så att inte någon av misstag går in under trappan. Utomhus ska öppna trappor undvikas.

I tillgänglighets- och trygghetsperspektivet är det viktigt att trappor har bra och väl avskärmad belysning.

En trappa kan behöva kompletteras med en ramp för att säkerställa tillgängligheten för personer med nedsatt rörelseförmåga.

 

 

Längslutning

För att en gångbana ska vara tillgänglig för alla ska längslutningen inte överstiga 2%. På platser där det, på grund av topografin, är nödvändigt att hantera höjdskillnader kan gångbanan dock tillåtas få en större längslutning än 2%.

Vid stora nivåskillnader kan räcken och vilplatser behövas. Mot branta slänter, där det finns risk för avåkning, kan även avåkningsskydd med uppstickande kantstöd eller mittföljare på räcke behövas, se standardritning 6580. Se vidare 3ME Soffor och sittplatser.

För lutningskrav vid mindre nivåskillnader, till exempel vid övergångsställen eller entréer, se 3BE Ramp.

Tvärfall

Gångbanans tvärfall ska vara 1,5 %. På gångbanor med större längslutning kan det vara aktuellt att minska tvärfallet med hänsyn till personer med nedsatt rörelseförmåga.

På hållplatsperronger för buss eller spårvagn gäller samma tvärfall som för gångbana. Tvärfallet på perrongen ska lutas bort från körbanan/spåren om möjligt.

 

Ramper ska utformas så att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan förflytta sig säkert.

En ramp ska:

• luta högst 5%,
• ha en höjdskillnad på högst 0,5 m mellan vilplanen,
• ha minst 2 meter långa vilplan som lutar högst 2%,
• ha en fri bredd på 1,5 meter,
• vara fri från hinder,
• ha en jämn och halkfri yta,
• ha ett minst 4 cm högt avåkningsskydd alternativt underliggare på räcket om det finns höjdskillnader mot omgivningen,
• förses med ledstänger på båda sidor,
• placeras indragna från gång- och cykelväg så att utrymme finns för förlängning av ledstång.

En ledstång ska:

• utformas ergonomiskt,
• löpa oavbrutet,
• dras ut horisontellt förbi rampens början och slut med minst 300mm,
• ha kontrasterande ljushet gentemot omgivande ytor,
• ha en höjd av 0,9 m och 0,7 m.

Utformning samt färg- och materialval av räcken och ledstänger för respektive område beskrivs i ”Stadens möbler – riktlinjer”.

Ramp i anslutning till byggnad

Vid nivåskillnad mellan fastighet och gångbana ligger det i första hand på fastighetsägaren att lösa tillgängligheten till entréer inom den egna fastigheten.

Endast i undantagsfall i befintliga miljöer kan det bli aktuellt att utjämna nivåskillnaden till entrén med ramp på gatumark. Vid utformning av ramp ställs höga krav på utformning så att den inte utgör ett hinder och att den passar in i gatumiljön. Förslag till ramp ska godkännas av stadsmiljöförvaltningen och avtal ska upprättas.

Framför entrédörren bör det finnas plats för att vända en eldriven rullstol för begränsad utomhusanvändning. Finns det en nedåtgående trappa bör vändytan ökas med 40 cm.

 

 

Personer med synnedsättningar inhämtar information om gatumiljön genom att se tydliga kontraster mellan olika material, uppfatta olika ljud eller känna olika ytstruktur och föremål med den vita käppen. För att kunna orientera sig behövs någon form av ledning. Ledstråk bildar en obruten kedja från start till mål.

Ledstråk ska i första hand utgöras av naturliga avgränsningar som fasad, kant, räcke med underliggare eller beläggning av olika ytstrukturer. I de fall naturliga ledstråk inte finns eller går att anordna kan det vara nödvändigt att anlägga ledstråk med hjälp av taktila plattor. Det är bara på hållplatser som prefabricerade ledstråk används som generell lösning men även i torgmiljöer eller på stora öppna platser kan anlagda ledstråk behövas.

Prefabricerade ledstråk

Prefabricerade ledstråk ska utformas så att de ger både taktil och visuell kontrast mot omgivande ytor. Vågformade plattor ska användas och omges med en slät, hinderfri yta på 0,7 meter på vardera sida. Ljushetskontrasten ska vara minst 0,40 enligt NCS mellan ledstråket och omgivande ytor.

I korsningspunkten mellan två stråk, eller andra platser där valsituation uppstår, läggs en kvadratisk valpunkt i samma bredd som stråket. I valpunkten används släta plattor med täta fogar för att ge en riktigt slät yta som kontrast till den räfflade ledytan.

Ledstråket bör vara axelbrett för att fungera tillfredställande.

Avslutning av stråken sker genom att leda fram till fasta referenser i form av naturliga ledstråk som mur, hinderfri fasad etc.

Ledytor får inte läggas i ytor som är avsedda för cykeltrafik eller fordonstrafik.

På hållplatser anläggs ledstråk för att identifiera påstigningspunkten och för att underlätta orienteringen till anslutande övergångsställen/passager. Detaljer redovisas i standardritningarna för hållplatser, se länkar till höger på sidan.

Taktila pollare, alternativt kontrastmarkerade pollare, kan i vissa fall användas för att ge vägledning där det är svårt att uppnå detta på annat sätt.