Separering

Separeringsgraden har betydelse för gång- och cykeltrafikanternas säkerhet, trygghet och komfort. Vid nybyggnad bör separering mellan gående och cyklister eftersträvas med hänsyn till främst barn, äldre och personer med funktionshinder. Separering bör helst ske med en 0,5-1,0 meter bred yta med avvikande material, så som exempelvis gräs eller plattor. Vid trånga sektioner bör en grund ränndal (cirka 0,25 meter bred) separera gående och cyklister. Denna lösning är framtagen i samråd med pensionärs- och funktionshindraes organisationer. Endast i speciella fall kan separering med en vit målad linje accepteras. Utred därför noga vad det finns för möjligheter till separering som ger tydliga riktlinjer för såväl fotgängare och cyklister.

Vid samtliga separationer skall gång- respektive cykelbana utmärkas med gång- respektive cykelsymboler. Läs mer om detta under Vägmärken och vägmarkering/Vägmarkering.

Här nedan följer två tabeller som visar på vad det är för förutsättningar som styr separering mellan gående respektive cyklister och bil samt vilken typ av separeringsform som kan vara aktuell. För mer information kring separering mellan biltrafik och oskyddade trafikanter hänvisas till avsnitt Korsningar.

Lämplig separering av cyklister från bil

Lämplig separering av gående från bil