Röjning
Med röjning avses en utglesning av unga trädbestånd med en mindre stamdiameter än 10 cm i brösthöjd. Kapning görs så nära marken som möjligt. En stor del av röjningsmaterialet läggs i högar inom området för att ingå i det naturliga kretsloppet och förmultna på plats. Om materialet inte kan lämnas på plats ska det flisas, i container eller transporteras till en uppsamlingsplats för flisning. I sällsynta fall kan material eldas på lämplig plats inom området. Buskar som slån, nypon, hassel, brakved, rönn, olvon, hägg, kaprifol, en och sälg ska i regel sparas. Buskar med blommor, bär och nötter är mycket viktiga som mat och skydd för däggdjur, fåglar, insekter m.fl. När röjning av buskar är nödvändig bör grupper eller buketter lämnas kvar.
Gallring
Med gallring avses en utglesning av trädbestånd med större stamdiameter än 10 cm i brösthöjd. Gallringen utförs beroende på trädslag, tillväxt, växtplats m.m. Generellt sparas i första hand grova träd och ädellövträd, samt bo- och hålträd. De utgallrade träden lämnas i första hand kvar i området för att brytas ner på plats och ingå i det naturliga kretsloppet.
Stamkvistning
Uppstamning av träd ska som regel inte ske i naturområden. Stamkvistning och beskärning av grenar får utföras sparsamt på träd vid vägar, bebyggelse etc. Buskar och träd som hänger ut över vägar, motionsspår, kring belysning m.m. skärs tillbaka. För gator ska den fria höjden vara 4,6 meter och för gångvägar 2,5 meter.
Allmänt om trädfällning
Med trädfällning avses nedtagning av träd med större diameter än 10 cm i brösthöjd. I första hand skapas högstubbar. Om träden sågas manuellt är det högst tillåtet att såga i brösthöjd. Ju högre stubbe som lämnas, desto fler livsmiljöer skapas för olika vedinsekter, svampar m.m. Vid fällning ska så små skador som möjligt uppkomma på omgivningen. Helst lämnas hela träden kvar liggande på marken för att brytas ned på platsen. Träden ska ligga säkert och utan att försvåra framkomligheten. Stammarna kan även läggas ihop i högar för att naturligt förmultna på plats. Se faktablad ”Faktablad glänta” till höger på sidan. Vindfällda träd ska ligga kvar på plats i så stor utsträckning som möjligt. Låt så mycket som möjligt av trädet bli kvar i skogen om det är nödvändigt att kapa trädet t.ex. när det ligger över en gångväg. Om ett vindfällt träd kapas ska rotvältan läggas tillbaka. Är trädet avbrutet eller knäckt ska den del som hänger sågas av och läggas ned. Gran och tall får inte lämnas kvar i samma utsträckning som lövträd på grund av risken för angrepp av märgborrar och granbarkborrar på kvarvarande skog. Enligt skogsvårdslagen får 5m3, ca 10 st grova träd, lämnas per hektar. Om en större mängd önskas lämnas kvar ska ansökan om dispens ske till Skogsstyrelsen. Gran kan ligga kvar i större mängd om den delvis avbarkas. Se faktablad ”Vindfälld skog” till höger på sidan Boträd, döda träd och högstubbar får inte tas ner förutom i de fall det handlar om riskträd. Med riskträd avses träd som är i dålig kondition och kan tänkas falla över p-plats, väg, lekplats, luftledning, byggnad eller på annan plats där människor ofta vistas. Se faktablad ”Högstubbar” till höger på sidan. Gagnvirke (ris, flis, massaved eller timmer) kan försäljas om det är lämpligt och sådan mängd erhålls att det blir lönsamt. Utkörning görs på tjälad eller torr mark med så små och lätta maskiner som möjligt för att inte skapa markskador. Uttaget kan ske med ex häst och timmerkärra om det finns möjlighet. Se rapport ”Grova träd” till höger på sidan.
Eldning
Eldning ska bara förekomma där lämnande av ris eller uttag för flisning inte är möjlig. Eldning utförs enligt Miljöförvaltningens och Räddningstjänstens bestämmelser och anvisningar. Räddningstjänst ska alltid informeras innan eldning påbörjas. Röken från elden får inte ligga mot bebyggelse och avståndet från elden till närmaste bebyggelse ska vara större än 200 m. Eldningsplatsen får inte lämnas utan tillsyn förrän elden har släckts ordentligt. Efter avslutad eldning sprids askan ut i terrängen och platsen återställs.
Slåtter
Slåtter utförs på ängsmark för att gynna ängsväxter och hålla landskapet öppet. När det gäller värdefull ängsflora ska skärande eller klippande redskap användas så långt det är möjligt. Slåttern bör ske i slutet av juli – början av augusti och det är viktigt att det slagna materialet samlas ihop, för att magra ut marken, och läggs på lämplig plats i området om det inte går att använda till hö. Vissa utvalda objekt slås två gånger per säsong inklusive upptag. Se faktablad ”Slåtteräng” till höger på sidan. Slåtter utförs också på vägrenar för att öka framkomligheten på stigar och vägar. Alla gång- och ridvägar slås minst 1ggr/år. Vägkant utan dike slås av ca 60 cm brett (kan variera med förhållandena på platsen). Vägkant med dike slås från vägkanten till samma höjd i dikets bakkant. Valet av maskiner ska medföra att arbetet blir så rationellt och miljövänligt som möjligt. Helst ska materialet tas bort för att få en så värdefull flora som möjligt.
Skötsel av kulturlämningar
Generellt röjs kulturlämningar från vegetation så att de syns och att växtrötter inte spränger sönder dem. Det avröjda materialet tas bort från lämningarna. Göteborgs Stadsmuseum kan lämna närmare instruktioner för de arbeten som ska utföras på själva kulturlämningen. Se faktablad ”Stengärdesgård” till höger på sidan.
Anläggande av gång- och ridvägar
Vägen ska anpassas efter befintliga förhållanden. Bredden ska normalt vara 2 m, för uppbyggnad av väg se blad N2 och N3. Planering av vägsträckningen ska ske i samråd med naturvårdshandläggare. Speciella arbeten som broar, trappor, räcken m.m. anpassas till omgivningen. Små lätta maskiner, som är anpassade till vägbredden och de naturliga förhållandena, ska användas för att ge så små skador som möjligt. Träd med större diameter än 15 cm i brösthöjd som står inom 0,5 m på vardera sidan om gångvägen avverkas och stubbarna tas bort. Gallring och röjning av täta bestånd med träd och buskar bör ske inom 5-10 meter från vägen för att öka genomsiktligheten och den upplevda tryggheten för användarna. Om vägen dras utmed ett bryn (buskar av varierande slag) ska brynet sparas. Se faktablad ”Bryn” till höger på sidan. Vägens yta ska normalt ligga 15 cm över befintlig mark. Schakt i rotzonen för träd som ska bevaras utförs för hand så att rötterna inte skadas. Bergschakt ska normalt inte förekomma. Lutar kringliggande mark mot vägen utförs dikesanvisning med minst 15 cm djup under vägens yta. Bäckar och diken kulverteras enligt blad Ö2 och rensas inom 10 m från trumögat. Slänternas schakt- och fyllnadsytor ska rensas från sten med en diameter mellan 5-20 cm. Därefter täcks slänten med ett ca 5 cm tjockt lager avbaningsjord av samma typ som finns på angränsande ytor. Är nivåskillnaden mellan gångvägens yta och berg i dagen mindre än 15 cm påförs ingen jord, beläggningen dras då istället ända ned till berget.
Skyltning av vägar
Generellt ska så få skyltar som möjligt användas i våra naturområden. ”Positiv” skyltning används så långt som möjligt, förbudsskyltar ska endast användas då ett stort behov finns. Våra anlagda ridvägar skyltas i första hand med hjälp av små brickor med symbolen ”lämplig ridväg” på hänvisningsskyltar eller små trästolpar. Brickans motiv är en blå häst mot en vit botten och finns även i en större skyltstorlek (25×25 cm). Om ridvägen korsar ett motionsspår kan en bricka eller skylt med ”olämplig ridväg” sättas upp på denna. Motivet har då ett rött streck över den blå hästen med ryttare. I första hand används ”positiv” skyltning som visar var ridning är lämplig. I trafikmiljöer med större korsande vägar används de runda trafikskyltarna med ”påbjuden ridning” respektive ”ridning förbjuden”. Där ridning ska kombineras med gående och/eller cyklister används trafikskyltar som visar att flera aktiviteter är påbjudna. Hänvisningsskyltar och informationstavlor ska utformas enligt den standard som anges i blad N6 och N7. Vid behov används mindre skyltställ i storlek A4 till A2, det kan gälla t.ex. ordningsregler, naturinformation m.m.