Utgångspunkten är att det alltid ska finnas en tydlig separering mellan fotgängare och cyklister. Separeringsform bör bestämmas i kombination med markbeläggning och kan i detalj anpassas för olika delar av staden. Vid val av separeringsform ska hänsyn även tas till bedömt antal cyklister och fotgängare i framtiden.
Sätt att separera/avskilja gångbana från cykelbana
Separering/ avskiljning kan ske med hjälp av t ex
- målad heldragen skiljelinje
- skiljelinje i avvikande material
- bredare skiljeremsa med plats för t.ex. träd eller annan vegetation
- olika typer av ytskikt på gång-respektive cykeldelen
Breddutrymmet av en skiljeremsa eller skiljelinje över 0,1 m bredd ska utrymmesdimensioneras separat och inte räknas in i cykelbanans eller gångbanans bredd.
Skiljelinje i trånga befintliga miljöer som inte går att utrymmesdimensionera ska göras visuellt tydlig, slät och användbar för trafikanterna.
Vägledning materialval i skiljelinje mellan gång och cykel
Målad heldragen skiljelinje
Målad heldragen linje som skiljelinje används främst i glesare miljöer och ytterstad, på längre sträckor, vid låga gångflöden och där det i övrigt är lämpligt utifrån ett helhetsperspektiv på gatuutformningen.
Heldragen linje kombineras med cykelsymboler på cykelbanan och vid behov gångsymbol på gångbanan, se 3OE Vägmarkering
Plattytor, betongmarkstensytor, granitytor, gatstensytor och liknande ska dock som regel inte förses med målade markeringar, särskilt inte på nyanlagda ytor, av bland annat hållbarhetsskäl.
Skiljelinje i avvikande material
Skiljelinje i avvikande material används på platser där kraven på separering är hög, särskilt i mer centrala, tätare miljöer eller där många människor rör sig och det i övrigt är lämpligt beroende på plats, situation och behov.
Skiljelinjen kan t.ex. utföras som en slät plattrad om 0,2- 0,25m eller med några rader smågatsten. Inom vallgraven, stenstaden och övriga kulturhistoriskt särskilt intressanta områden används i första hand skiljelinje i smågatsten eller ev. granitplattor.
Skiljelinje kombineras med cykelsymboler på cykelbanan och gångsymboler på gångbanan, se 3OE Vägmarkering.
Ränndal som skiljelinje ska undvikas av tillgänglighets- och olycksriskskäl och eftersom de försvårar driften. Se vidare avsnitt 3L Markbeläggning, kantstöd, ledstråk och 3CH Hinder, fritt utrymme. Eventuella undantag görs främst i befintliga miljöer där avvattningsproblem inte kan lösas på annat sätt. I dessa fall används enbart grund ränndal.
Nivåskillnad mellan gångbana och cykelbana ska undvikas på grund av ökad olycksrisk för både gående och cyklister.
Bred skiljeremsa
Bred skiljeremsa används för att separera gångbana från cykelbana på platser där kraven på separering är hög och där det finns mycket utrymme. Skiljeremsan kan exempelvis bestå av växtlighet och innefatta trädplantering, se 3CG4 Skiljeremsa, utrustningsremsa Kombineras med cykelsymboler på cykelbanan och gångsymboler på gångbanan, se 3OE Vägmarkering. Vid bred skiljeremsa är det viktigt att tillgodose tvärgående rörelsebehov på ett naturligt sätt så att skiljeremsan inte utgör en barriär.
Olika typer av ytskikt
Olika typer av ytskikt, t.ex. betongplattor på gångbanan och asfalt på cykelbanor kan användas för att skilja ytorna för gång och cykel åt. Se vidare avsnitt 3LA2 Ytskikt i banor mm
En skiljelinje med gatsten kan användas för att förstärka separeringen ytterligare men är inte nödvändig.
Räcke
Räcke eller liknande anordning bör undvikas, men kan användas i anslutning till hållplatser. Risken för singelolyckor för cyklister måste alltid beaktas. Observera att räcke kräver extra utrymme för hinderfri bredd ut mot cykelbanan respektive ut mot gångbanan.
Se även avsnitt 3CG4 Skiljeremsa, utrustningsremsa.