Till kapitelmeny Direkt till innehåll
Arkivversion 2020:1
Foto: Jonas Andersson

Definition

Kantstöd är det samlade begreppet för alla slag av låga stöd av granit, betong, asfalt med mera.
 
Normalt används vid väg- och gatubyggande stöd av betong spikat eller limmat på asfalt eller nedgrävt stöd av granit. Stöden har följande funktioner:

  • Skyddande av i första hand gående
  • Styrande/hindrande av olika trafikströmmar
  • Avgränsande mellan olika ytmaterial
  • Bortledande av ytvatten
  • Optiskt ledande av trafikströmmar
  • Avgränsande mellan allmän gata – privat mark
  • Orientering för synsvaga

 

Kantstöds tvärsnitt

Lodrät front på kantstödet är det bästa skyddet för gående och ger bästa styrningen för sladdande bil. Kantstöd med stor fas till exempel fasad råkantsten och betongstöd, typ A, är inte tillräckligt skyddande. De är olämpliga för gående (rutschbaneeffekt) och inbjuder till uppkörning med bilar. Betongkantstöd, typ A, som bara är 100 mm hög förlorar helt skyddseffekten vid nästa toppbeläggning. Fasad råkantsten används dock i cirkulationsplatser, se standardritning 363/93-4558. Betongstöd typ A kan användas i villaområden i första hand vid sättning på toppbeläggningen.  

 

Kantstöds synliga höjd, principer

Normalhöjd för körbanekant: 120 mm på sträcka. I villaområden 100 mm. 
Maxhöjd för kantstöd mot cykelbana är 80 mm.

Normalhöjd för körbanekant: 60 mm vid del av övergångsställe för synsvaga. (60 mm på 2/3 och 0-10 mm på 1/3 av övergångsställets/passagens bredd.) 
Normalhöjd för inre körbanekant i cirkulationsplatser 40 mm. Sätts med RF4. 
      

Normalhöjd för granitkantstöd vid infart över gångbana el dyl är 40 mm, se ”Infarter” nedan.
För spikat betongstöd typ S är normalhöjden 70 mm.
Maxhöjd för RV6 är 80 mm av stabilitetsskäl, se 12LA Kantstöd av granit/Produkter som används inom trafikkontorets projekt. 

Normalhöjd för perrong för buss är 170 mm. 

 

Kantstödstyper

Trafikkontorets urval av kantstödstyper har gjorts utifrån önskemål om:

  • Att minimera antalet typer
  • Att upprätthålla ett gatuutseende som är historiskt och kulturellt värdefullt
  • Att få ut de funktioner av kantstödet som eftersträvas
  • Underlätta och minimera underhållet

 

Svackfall

Se 3KB Längslutning.

 

Infarter

Vid mindre infarter (typ villainfarter) samt vid infarter med något större trafikbelastning (till exempel till industri, parkeringsplats etc) skall visning efter färdig toppbeläggning vara max 40 mm. Gäller även granitstöd. Övergångssträcka mellan 120 mm/100 mm till 40 mm är ca 1,5 m. Vid betongkantstöd används ett anslutningsstöd. Vid infarter med något större trafikbelastning ska kantstödet fasas och/eller kompletteras med en extra utjämnande asfaltssträng. Vid industriinfart kan i undantagsfall kantstödet alternativt sänkas till noll, eller i sista hand avbrott i kantstödet utan radier utföras men det är en sämre lösning för gående samt ur underhållssynpunkt.
 
Om infarternas lägen i ett planerat villaområde ännu vid andra utläggningsskedet ej är kända kan man med fördel sätta 70 mm:s kantstöd, typ S, på hela den aktuella gatan. Vid närliggande infarter bör den lägre kantstenshöjden (40 mm) behållas.
 
Vid infarter med trafikbelastning över ca 2000 f/d (ÅMVD) till t ex parkeringsanläggning eller liknande läggs kantsten i radie in mot fastighetsgräns så att fastighetsinfarten liknar en vanlig gatuanslutning, med de sedvanliga lösningar i utformning och kantstenshöjder som då gäller inkl. gångpassage, övergångsställe eller dylikt.

 

Busshållplatser

På perrongdelen, normalt raksträckan i en bussficka ska kantstödstyp, enligt tabell under rubrik ”Val av kantstöd vid nyanläggning”, under 3LB Kantstöd användas.
 

  • GF1 sätts i betong enligt principritning DEC.13 i AMA Anläggning 17
  • Betongkantstöd utförs med särskilt bakstöd enligt 12LB Kantstöd av betong (betongkantstöd, spikat/limmat)

 

Avvikelse i höjdled

Se TK’s ändringar och tillägg till AMA Anläggning kap DEC.

 

Litteraturhänvisning

  • SS-EN 1340 Kantstöd av betong – krav och provningsmetoder 
  • SS-EN 1343 Kantsten av natursten för utomhusbruk – krav och provningsmetoder