Ytor i anslutning till byggnadsverk skadas ofta på grund av urspolningar eller sättningar. Vanligast är skador orsakade av ytvatten som sökt sig nya vägar. Skador genom sättningar är också vanliga.
Ytvattenavledning
Avvattning av bro ordnas genom placering av ytavlopp i konstruktionen så att ytvattnet ej passerar ut på vägbanken och därmed orsakar erosionsskador i slänter och vägbank.
Kantstöd ska alltid sättas på en sträcka av minst 3 meter uppströms och nedströms kantbalkens ände. Tät anslutning till kantbalken är viktig. Bäst resultat erhålls med nedgrävs kantsten som motläggs med asfalt eller betong. Ska ytvattnet släppas ned utefter slänt nedströms kantstödet ska ett skålat makadamfyllt dike anslutas. Diket ska göras så flackt som möjligt och beklädas med välgraderad samkross 0-20.
Anslutningsytor
Koner i anslutning till brovingar och landfästen ska utformas efter samma princip som under 12TA3.1 Val av ytbeklädnad beroende på lutning. Ytor under broar hårdgörs.
I anslutning till byggnadsverk där avvattning sker via pumpanläggning är det av stor vikt att det inte finns risk för erosion som vid störtregn kan stoppa pumpen. Därför bör man tänk på följande:
- Att hårdgöra slänter och runt dagvattenbrunnar.
- Att anlägga dräneringsdiken.
- Att använda växtjord som ej är flytbenägen.
- Att undvika branta slänter, flacka ut slänterna med exempelvis L-stöd för att ta upp en del av nivåskillnaden.