Till kapitelmeny Direkt till innehåll
Arkivversion 2019:2
Foto: Jonas Andersson

Sju begrepp/frågeställningar att tänka på:

  • Ljusnivå – Upplevelsen av hur ljust eller mörkt det är.
  • Ljusfördelning – Var det är mörkare eller ljusare.
  • Skuggor – Är de hårda eller mjuka? Var finns de? Hur upplevs de?
  • Reflexer – Hur upplevs de? Var finns de?
  • Bländning – Var finns den? Hur märkbar är den? Hur störande är den?
  • Färgtemperatur – Hur uppfattas ljusets färgton (kallt eller varmt)?
  • Färgåtergivning – Naturliga eller förvanskade?

           
Det finns ett antal visuella begrepp som är kopplade till upplevelse av ljus. De är på så sätt inte tekniska begrepp utan handlar om att uppfatta/uppleva ljus. Nedan utreds likheter och olikheter i begreppen.

 

Bländning

Betraktarens uppfattning att ljuset är störande och irriterande. De kontraster som ger upphov till irritation ska i möjligaste mån elimineras.

Ibland kan horisontellt ljus användas medvetet för att uppnå en önskad effekt.

 

Diffuserat ljus

Ljuskvalitet kopplad till stora lysande ytor eller himmelsljus. Uppträder med mjuka, eller inga skuggor eller reflexer samt mjuka kontraster. Det ”diffusa” kan sägas härröra från att kontrasterna blir otydligare.

 

Färgtemperatur

Varmt eller kallt ljus. Färgtemperatur beskriver med Kelvingrader om ljuset upplevs varmt eller kallt (dvs drar åt det röda eller det blå hållet). Enligt en enkel regel kan ljuskällorna användas för att förstärka objektens riktiga färger. Om växter eller träd ska belysas är det bättre att välja en ljuskälla som ger ett kallare ljus (hög färgtemperatur). Stadens belysning ska projekteras med en färgtemperatur från 2800K till 3000K. Kallare eller varmare färgtemperatur kan användas i specifika ytor och platser. Ljus runt 3000 K eller lägre betecknas som varmvit och ljus från 4000 K eller där över som kallvit. Dagsljus har en mycket kall färgtemperatur med 5000 K eller däröver. Glödljus har en färgtemperatur runt 2700 K och betecknas som varmvit.

 

Färgåtergivning

Om ytor och färger återges naturligt eller upplevs förvanskade.
Färgåtergivning är ett mått på ljuskällans förmåga att återge färger. För en positiv miljöupplevelse bör färger återges så naturligt som möjligt. Olika ljuskällor är olika bra på att återge färger varför det är viktigt att först bestämma vad som ska belysas och sedan välja ljuskälla utifrån det. Ljuskällornas sammansättning ger dem olika förmåga att återge färger.

Färgåtergivningen anges med Ra-Index. Ra 100 betecknar full färgåtergivning av de åtta färgerna i referensstandard men olika färgtemperaturer kommer ge olika nivå av mättnadsgrad. Ra 0 innebär att inga färger alls återges (mono kromatiskt). Ljuskällor för utomhusbruk har i allmänhet sämre färgåtergivning än de för inomhusbruk. En ljuskälla för utomhusbruk med Ra=80-85 anses som mycket bra. När ljuskällornas Ra understiger 70 sjunker kvaliteten snabbt. De vanligaste ljuskällorna för utomhusbruk; högtrycksnatrium har Ra index 25 och keramisk metallhalogen har Ra index kring 80. Lågtrycksnatrium som ibland används på motorvägar, med Ra 0, återger bara gula färger. I gengäld är lågtrycksnatrium en mycket effektiv ljuskälla.

 

Gradient

Är en typ av kontrast där övergången mellan ljusheter eller färg är utan definierad gräns. Ger ett visuellt mjukt intryck. Det går även att styra en gradient så den ger en hård kontrastövergång.

 

Kontrast

Betyder motsats. Visuellt handlar det om skillnader för ljushet och färg som uppfattas i synfältet. Kontraster är det som bär syninformationen och är det mest grundläggande för hur vårt seende fungerar. Enkelt uttryckt är det kontrasterna som är det vi ser och som sen ögat och hjärnan bearbetar till synintryck. 

 

Ljuskvalitet

Används i dagligt tal som Ra index (CRI), men bör avse en upplevd visuell kvalitet hos ljuset kopplad till ljuskällan. Sammanväg färgåtergivning, spektralfördelning, färgtemperatur och ljusfärg.

Tänk på bländningen från armaturerna.

 

Omfältsljus

Syftar oftast på det ljus som faller utanför vägbanan (Se VGU). Kan också ses som det ljus som ska stödja omgivningsseendet.

 

Visuell komfort

Avser då en belysningsanläggning inte ger upphov till obehag. Uppnås när de visuella grundbegreppen är i balans. Det betyder att ljusnivåer är anpassade till omgivningen och ljusfördelningen stöder platsens funktion och gestaltning. Skuggor och reflexer måste hanteras medvetet och bländningen måste vara kontrollerad. Färgtemperaturen ska vara i en färgton som upplevs överensstämma med sammanhanget för att ytfärger ska upplevas naturliga.

 

Visuell ledning

Vanligen avses armaturer som genom sin placering upplevs skapa en förståelse för rummets eller gatans utformning. Denna typ av ledning kan också uppnås genom de ljusheter som belysningen skapar. Exempelvis när intilliggande objekt längs vägen är upplysta.

 

Visuell utvärdering

Att utvärdera(till skillnad från en ljusmätning) en belysningsanläggning utifrån ett mänskligt perspektiv. Jämför också Visuell komfort.