
Vid planering och utformning av cykelbanor
- ska god trafiksäkerhet för både cyklister och övriga oskyddade trafikanter runt om eftersträvas
- ska goda siktförhållanden eftersträvas
- ska hög och jämn standard eftersträvas
- ska sidbyten eller avbrott längs sträcka undvikas
- ska god framkomlighet och trygghet för cyklister eftersträvas
- ska nya länkar om möjligt kopplas ihop med övrigt cykelbanenät
- ska pendlingscykelnätet prioriteras och högre standard eftersträvas jämfört med det övergripande cykelnätet
- bör någon form av avskiljning mellan gångbanor och cykelbanor eftersträvas för övergripande cykelnät och pendelcykelnät
- bör mjuk linjeföring tillämpas där så är möjligt och lämpligt med hänsyn till sammanhang och situation
- bör särskild hänsyn tas vid utformning om det finns mycket barn och äldre längs stråket
- får krav på framkomlighet och/eller trygghet inte överskugga krav på god trafiksäkerhet
Behov av cykelbana
Grundprinciper
- Cykelbana bör som regel finnas längs en gata. Se vidare avsnitt [insert page=’7998′ display=’link’]
- Cykelbanor ska vara sammanhängande, utan avbrott
- Det ska vara möjligt att cykla till alla stora/viktiga målpunkter
- Principerna gäller särskilt i nybyggnads-/nyplaneringsfall, även vid större ombyggnader
Övriga principer
- Gemensam/kombinerad gång- och cykelbana kan övervägas vid låga gång- och cykelflöden. Bedömning görs från fall till fall. Gäller vid nyplanering och ombyggnad.
- Gemensam/kombinerad gång- och cykelbana kan i undantagsfall övervägas även vid lite högre flöden i trånga befintliga miljöer och miljöer med särskilda förutsättningar som t ex park mm. Bedömning görs från fall till fall.
- Cykling i blandtrafik med bil kan vara en lösning där plats saknas för en separat cykelbana (främst i befintliga trånga miljöer) eller där det inte finns behov av en separat cykelbana och där inte gemensam gång- och cykelbana bedömds lämpligt eller möjligt. Blandtrafiklösningar används främst vid låga biltrafikflöden i förhållande till cykelflödena samt vid låga biltrafikhastigheter och det i övrigt bedöms lämpligt. Hastighetsdämpande åtgärder behöver oftast göras. Bedömning görs från fall till fall. Läs mer under [insert page=’7982′ display=’link’], [insert page=’7984′ display=’link’], [insert page=’7987′ display=’link’]
- Cykelfält används endast i undantagsfall på grund av ökad olycksrisk och då främst i befintliga miljöer när inte utrymme finns att bygga cykelbana eller gång- och cykelbana och där andra blandtrafikformer inte bedöms lämpliga. Cykelfältslösningar ska utredas och bedömas särskilt.
Se vidare om förutsättningar, cykelvägnät, finmaskighet mm i ”Cykelprogram för en nära storstad” samt i avsnitt [insert page=’7932′ display=’link’].
Avstämning ska ske med trafikkontorets cykelsamordnare, se kompetens ”Cykel”.
Cykelytor – cyklisters totala utrymmesbehov
Vid planering av bredder och utrymmen för cyklister behöver hänsyn tas till omgivningarnas och den specifika platsens/gatans förutsättningar samt gatunätets funktioner. Man behöver skilja på utrymmet för cykelbana, dvs transportytan för cyklande, och de utrymmen och ytor som behöver finnas i anslutning till cykelbanan, som t ex väntytor vid korsningar, utrustning, avskiljningsremsor till andra trafikslag, parkering etc.
I samband med cykelytor på allmän plats
- ska utrymme för själva cykelbanan (cyklistens transportyta) finnas
- ska utrymme för hinderfri bredd/fritt avstånd till ev. utrustning och fasta hinder finnas. Se avsnitt [insert page=’8974′ display=’link’].
- behöver oftast utrymme för utrustning som vägmärken, belysningsstolpar, ev. träd, ev. elskåp etc finnas. Se avsnitt [insert page=’7998′ display=’link’].
- behöver oftast utrymme för avskiljning/skiljeremsor till andra trafikslag finnas (vissa blandtrafikområden undantagna). Se avsnitt [insert page=’7998′ display=’link’].
- bör utrymme för cykelparkering finnas i områden där allmänt intressanta målpunkter finns i stort
(dvs parkering som inte är direkt kopplade till specifik/enskild verksamhet/intresse). Se vidare avsnitt [insert page=’8004′ display=’link’].
Detta gäller särskilt i nyplanerings-/nybyggnadsfall men även vid större ombyggnader. I vissa miljöer, t ex i befintliga trånga snitt, kan alla kriterier vara svåra att uppnå.
Val av dubbelriktad eller enkelriktad bana
Vid val mellan enkel- eller dubbelriktad cykelbana
- är de lokala förhållandena och kontinuiteten i nätet avgörande
- ska stor hänsyn ska tas till anslutande cykelbanor, anpassning till dessa ska göras
- eftersträvas enkelriktade cykelbanor i den centrala staden (det kan dock ofta vara svårt att åstadkomma enkelriktade cykelbanor på ett sätt som fungerar bra i praktiken)
Vid val av cykelbanetyp behöver beaktas att enkelriktade cykelbanor
- på båda sidor om en gata tar större plats än en dubbelriktad cykelbana på ena sidan
- innebär stor risk för (felaktigt) motriktad cykeltrafik längs gator med få/glesa korsningsmöjligheter (riktmärke: max ca 200 m mellan korsningspunkter)
- kan anses något mer trafiksäkra i korsningar än dubbelriktade cykelbanor, men innebär samtidigt ofta stor risk för (felaktigt) motriktad cykeltrafik
- behöver regleras med lokal trafikföreskrift samt utmärkas med vägmärke ”Förbud mot infart med fordon”.
Avstämning ska ske med trafikkontorets cykelsamordnare, se kompetens ”Cykel”.
Figur Exempel på dubbelriktad cykelbana
*) remsa mot körbana innehåller ofta utrustning som t.ex. belysningsstolpar, vägmärken, väntytor för passager etc och behöver i de allra flesta fall göras bredare än måttet i detta exempel. Se bl a avsnitt [insert page=’7999′ display=’link’], fritt utrymme samt [insert page=’7998′ display=’link’].
**) Mått för hinderfri bredd till vägmärkesstolpe är ofta 0,4 m. Den hinderfria bredden varierar beroende på typ av sidohinder etc. Se vidare avsnitt [insert page=’7999′ display=’link’], fritt utrymme samt [insert page=’2898′ display=’link’].
Figur Exempel på enkelriktad cykelbana
*) remsa mot körbana innehåller ofta utrustning som tex belysningsstolpar, vägmärken, väntytor för passager etc och behöver i de allra flesta fall göras bredare än måttet i detta exempel. Se bl a avsnitt [insert page=’7999′ display=’link’] samt [insert page=’7998′ display=’link’].
Bredd cykelbana, cykelfält
Tabell Målsättningsbredder – cykelbanor för god framkomlighet
En cykelbanas bredd beror främst på:
- om det är en enkel- eller dubbelriktad cykelbana
- det förväntade cykelflödet under den mest belastade timman en normal vardag
Tänk på:
- Komforten, tryggheten och säkerheten är generellt högre för gång- och cykeltrafikanter där gångbanor och cykelbanor är skilda åt.
- På högbelastade/prioriterade cykelbanor behöver det vara möjligt att cykla om varandra säkert, även vid höga flöden av mötande cykeltrafik, samt vara möjligt att möta eller cykla om en lastcykel.
- I trånga, befintliga centrala miljöer, är det ofta svårt att åstadkomma sådan utformning, bredd och framkomlighet som är önskvärt och idealt vad gäller t ex pendelcykelnätet. I dessa fall behöver man noggrant överväga och studera lämpliga alternativa lägen för cykelstråk.
Övrigt
- Cykelbanor ska vara släta, jämna och ha god belysning för att kunna användas fullt ut av så många som möjligt
- Cykelbanor bör ha minst lika hög standard som parallella bilgator vad gäller lutningar med mera för att undvika att cyklister använder körbanorna istället för cykelbanorna.
- När en lokalgata utgör en länk i det övergripande cykelnätet bör detta framgå tydligt för cyklisterna av utformning, vägmarkeringar och vägvisning. Anpassningar med hänsyn till den omgivande stadsmiljön i centrala/känsliga delar av staden kan behöva göras
- Cykelbanor beläggs normalt med asfalt
- På förhöjda cykelöverfarter och förhöjda cykelpassager läggs en beläggning av röd (genomfärgad) asfalt eller röd fiberbetong
- Ränndalar ska om möjligt undvikas i cykel- och gångmiljöer på grund av olyckrisk
- Kantsten i noll och materialskarvar tvärs cykelbanor mf l företeelser som skapar ojämnheter ska undvikas/minimeras
- Kantstöd utmed cykelbana ska undvikas p g a olycksrisk om inte tillräckligt sidoavstånd kan uppnås, se avsnitt [insert page=’8970′ display=’link’]. Där kantstöd ändå är motiverat (vid refuger vid cykelpassager etc) ska det ha max 80 mm visning mot cykelbana, för att undvika trampislag (olycksrisk).
Läs mer under [insert page=’2825′ display=’link’].
Vägvisning, skyltning, markering, juridik:
- Övergång mellan enkelriktade och dubbelriktade cykelbanor ska utformas tydligt och kompletteras med symboler på cykelbanan. Detta gäller även där cykelbanan slutar. Fortsätter cykelbanan längre fram ska detta också tydligt framgå.
- Cykelbanor är i grunden dubbelriktade. För enkelriktade cykelbanor krävs lokal trafikföreskrift och utmärkning med vägmärke ”Förbud mot infart med fordon”.
- Moped klass 2 ska enligt lagstiftning köra på cykelbana om sådan finns och får även köra på cykelfält och busskörfält om det ligger till höger i färdriktningen. Moped klass 1 får varken köra på cykelbana eller cykelfält. Eftersom mopeder på gång- och cykelbanor i vissa fall kan skapa otrygghet och problem för gångtrafikanter och cyklister kan det ibland vara lämpligt att reglera så att moped klass 2 inte får färdas på cykelbana, i synnerhet om många äldre och barn rör sig där. Detta görs genom lokal trafikföreskrift samt en tilläggsskylt ”Ej moped” på skylten ”Påbjuden gång- och cykelbana”. I fall där sådan reglering görs är det viktigt att det finns alternativa möjligheter att ta sig fram trafiksäkert som mopedist.
- Cykelbanor ska ha en god vägvisning till målpunkter enligt vägvisningsplanen för cykelvägar.
- När en lokalgata utgör en länk i det övergripande cykelnätet bör detta framgå tydligt för cyklisterna av utformning, vägmarkeringar och vägvisning. Anpassningar med hänsyn till den omgivande stadsmiljön i centralare delar av staden kan behöva göras.
- Påbjuden cykelbana / gång- och cykelbana ska i första hand markeras med symboler. Skyltning av påbjuden cykelbana / gång och cykelbana görs enbart där det kan föreligga risk för missförstånd.
Läs mer under avsnitten [insert page=’2897′ display=’link’], [insert page=’2898′ display=’link’] och [insert page=’2899′ display=’link’].