Arkivversion 2020:2
Foto: Jonas Andersson

Lågfartområde/ lågfartsgata används främst i det lite mindre, lokala nätet, där behoven för de gående är stora samtidigt som cyklisters framkomlighet inte begränsas och biltrafik har möjlighet att nyttja gatan. Som gående och cyklist ska det kännas inbjudande att färdas eller vistas på gatan, medan bilar och lastbilar mer ska kunna ta sig fram vid behov och då med låg hastighet. Biltrafikflödena ska vara låga. Anslutande gator och in-/utfarter till fastigheter kan finnas i olika utsträckning.

Lågfartsgator är som regel inte lämpliga att trafikeras av kollektivtrafik eller genomgående tung trafik.

Lågfartsgator/-områden kan utformas friare, mer varierat och bättre anpassat för att fungera väl för flera olika trafikslag och behov samtidigt, än vad som är möjligt att göra i fallen då en gata regleras som t ex gångfartsområde eller gågata. Utformningen kan se lite olika ut från fall till fall. Målet är bra samspel mellan olika typer av trafikanter, anpassning till gående och cyklister samt att uppnå lägre fordonshastigheter än grundhastigheten 50km/h.

En sk. rekommenderad hastighet sätts ofta till t ex 30km/h, med hjälp av särskilt vägmärke (sk ”blå-30”) som en extra signal till bilisten om det kan dyka upp hinder, gupp, möblering, oskyddade trafikanter mm i körbanan utan särskild förvarning.

Enklare form av lågfartsgata/-område

Används traditionellt i Göteborg i främst befintliga bostadsområden i förutbestämda s.k. ”blå-30”-enklaver. Denna variant av lågfartsgata karaktäriseras ofta av att biltrafiken hastighetssäkras med farthinder till max 30 km/h i några snitt, vägmärke blå max 30/km/h sätts vid in- och utfarter till området och övrigt görs oftast inga större ombyggnader. På sådana gator finns oftast redan gångbana/trottoar på en eller båda sidor och övriga trafikslag färdas ofta i blandtrafik i körbanan. Gatan har vanligtvis relativt låga biltrafikflöden.

Mer avancerad form av lågfartsgata/-område

Biltrafiken hastighetssäkras via gaturummets totala utformning och möblering utan att man för den sakens skull skarpt reglerar bil- och cykelhastighet ända ner till gångfart. Det är viktigt att trafiktempot naturligt dämpas och samspelet ökar via hela gatans utformning och användning.

Gående och cyklister ska känna sig inbjuda att nyttja gatan och ges möjlighet att röra sig fritt tvärs och längs gatan utan att bli hindrad av stora mängder biltrafik. På en lågfartsgata kan det t ex hända att bilar måste stå och vänta på att ett fordon framför som stannat till för t ex lastning/lossning medan gående och cyklister lätt ska kunna passera utan att bli fördröjda eller hindrade.

Observera att gator som utformas utan trottoar eller tydlig gångbana ofta upplevs svårare att förstå, orientera sig på och använda sig av för många barn, äldre och personer med funktionsvariationer. Ett särskilt anpassat stråk för gående ska därför eftersträvas vid utformningen av ett lågfartsområde/lågfartsgata.

Ett särskilt anpassat stråk kan t ex innebära att gående ska kunna orientera sig och röra sig längs fasad eller via ledning av möblering, ledstråk etc. Det ska även finnas ställen där det är tydligt att man får och kan passera tvärs gatan på ett tryggt sätt.

Utformning

Utformning av en lågfartsgata/-område beror på var i staden gatan är och vilka förutsättningar och behov som finns där. För den enklare formen av lågfartsgata används främst olika former av hastighetsdämpande åtgärder som gupp eller sidoförskjutningar.

För den mer avancerade lågfartsgatan krävs även särskilt anpassad utformning av hela gaturummet. Nedan ges exempel på vanliga utformningssätt för sådana:

  • Utformningen avviker oftast från utformningen av traditionella gator. I många fall delas gaturummet inte in i köryta respektive gångyta, utan utformas med möbler/utrustning och ytskikt på ett sådant sätt att gatan tydligt uppfattas som en gemensam plats.
  • Gatan är som regel möblerad. Exempel på möblering kan vara sittplatser, grönska och annan gatuutrustning. Möbleringen ska hjälpa till att bryta raka körlinjer och att sänka biltrafikens hastighet. Tillräckligt stor omöblerad yta ska finnas så att räddningstjänst, renhållnings-/snöröjningsfordon och leveranser kan ta sig fram.
  • Hela gatan kan där så är lämpligt vara utformad med ett gemensamt ytskikt/”golv”, i andra fall med olika ytskikt beroende på behov och funktion. I vissa fall behöver t ex körytan tydliggöras via materialval – särskilt på trånga gator som utformas med ett körfält kompletterat med mötesplatser. Kantsten (trottoarkant) finns som regel inte.
  • Det ska finnas genomtänkta stråk med god framkomlighet, tillgänglighet och trygghet för barn, äldre och personer med funktionsvariationer. Sådana stråk ska fungera även på de platser/gator där uteserveringar finns.